tisdag 1 november 2011

Om läsångest

Hos Vixxtoria hittade jag ett gammalt inlägg om att ha ångest över att man inte har läst vissa böcker, gärna de som räknas som finlitteratur. Eller att känna stress och ångest över det man inte hinner läsa. Det knyter an till lite av det jag antydde när jag lade ut den där listan över böcker man ska ha läst (som genomsnittet bara hade läst pinsamma 6 st ..haha).

Jag gillar överlag inte "kanons" och tycker (trots det att jag själv har en lärarutbildning i svenska på gymnasienivå) kanske inte alltid att litteraturhistoria är det allra viktigaste i skolans värld. Däremot tycker jag att man ska ta upp och läsa böcker från "andra tider" för att kunna ha diskussioner om hur de böckerna speglar samhället, hur det var att var t.ex. lesbisk på Selma Lagerlöfs tid eller för att titta på olika texter och olika sätt att skriva. Men att läsa Romeo och Julia i orginal är inte bara jobbigt och svårt utan kan verka rent dödande på elevers läslust.

Jag anser att lärarens roll är att få eleven att läsa något just för att läsandet utvecklar både tal och skrift. Vad man sedan läser måste utgå från individen. Det ska inte finnas någon prestige i vad man läser på t.ex. högstadiet.

Well, nu kom jag ifrån ämnet lite. Jag är själv en sådan som helst läser böcker som kallas för låg litteratur. Stephen King är ett klart exempel på böcker som allmänt räknas som slask men som jag anser har en mycket hög språklig nivå och som är bra mycket mer intressant och spännande än något som Shakespear någonsin skrivit. Tänk bara vad mycket engelska jag lärt mig tacka vare att jag nästan uteslutet läser Kingen på orginalspråk.

Ärligt talat tycker jag att det är roligt att Tomas Tranströmer som svensk tog hem nobelpriset i litteratur. Däremot skulle jag antagligen aldrig läsa något av honom för att jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt med poesi. Sen är det skit samma om jag hamnar i ett sällskap där jag inte kan diskutera eller skryta med att jag läst hans senaste. Jag skäms inte ett dugg över den åsikten. Poesi tilltalar mig bara inte helt enkelt.

Nej, man ska läsa av lust och inte av tvång. För det finns inget mer dödande för läsintresset än att läsa något som man bara läser för att man "måste". Däremot blir jag stressad av att det finns så MYCKET jag vill läsa. Inte för att det finns så mycket jag MÅSTE läsa.

2 kommentarer:

Sofia i Bokmilaskogen sa...

Amen to that! ;) Jag håller med om att man ska läsa av lust. Särskilt när man är liten. Livet är kort, så varför plåga sig i onödan? Däremot tycker jag att det finns vissa litterära verk som hör till allmänbildningen att åtminstonde känna till handlingen och tendensen i. Men som tur är finns det många klassiker som är otroligt bra. De har ju blivit klassiker av en anledning - att de hyser ett universellt tema som man kan känna igen sig i avsett kultur och epok. Sedan finns det klassiker som bara är tråkiga. Sådana böcker kan jag tvinga mig igenom för att jag vill lära mig mer om historien och min omvärld. Fast orkar man exempelvis inte läsa Moby Dick, som jag slösade bort åtskilliga tortyrliknande timmar med att göra, kanske man i alla fall kan läsa om den i någon litteraturhistorisk bok (eller googla). :)

Det mörka tornet sa...

Njaa, jag håller nog inte med om att det finns vissa verk som hör till allmänbildningen Det är sånt man får lära sig i skolan. Däremot finns det författare som jag tycker att det finns mycket att lära av genom att läsa det de skrivit. Och visst kan man läsa för att lära. Jag är nog lite torr så för är det något jag vill lära mig om så är jag intresserad av det och då blir det inte tråkigt! Jag älskar att fortsätta utbilda mig inom mitt yrke för det finns så mycket som är roligt och intressant där! Men narurligtvis har jag läst böcker där med som är ett enda stort gäsp!