Deal with it!

Angående mitt förra inlägg om kvinnor och bröst i litteraturen. Det är ganska talande med kommentaren: Deal with it. Speciellt när det kommer från en man. Sammanfattar ganska bra vad som är problemet uti vårt samhälle tycker jag!

Kvinnors bröst som ett viktigt attribut?

Varför är det så att en del författare känner ett behov av att beskriva en kvinnas bröst då man som läsare ska få någon slags inre bild av henne. Det är inte alltid. Bara om kvinnan är oerhört attraktiv (höga tuttar som pekar uppåt) eller ful och saggig (tuttar som sett sina bästa dagar och hänger långt nere på magen). För mig känns det väldigt oviktigt att ta med just detta attribut. Inte heller kan jag komma på att det finns någon manlig motsvarighet. Så what the point liksom? Är det verkligen så vi kvinnor känns igen? Känns våra personligheter verkligen igen genom att se på brösten? Är det bara män som känner behovet att beskriva kvinnor genom deras tuttar eftersom de själva alltid tänker på detta hos kvinnor eller finns det kvinnliga författare som gör det samma? Just nu kommer jag inte på någon. Men det skulle vara oerhört intressant att få veta om någon annan tänkt, och stört sig, på det här. Själv blir jag irriterad varenda gång jag läser en dylig beskrivning och tyvärr får jag nog erkänna att den store Mr King är en av dem som går i täten för det här sättet att beskriva kvinnor.

Så dags att göra en liten analys. Vill du vara med så kan vi tillsammans "hålla koll" på hur ofta du läser en kvinnobeskrivning som utgår från hennes bröst. Detsamma gäller om vi läser någon liknande beskrivning om män. Jag ska försöka hålla räkningen fram till nyår så får vi se!