Om att hitta skräckfavoriter som bok

Hur har jag kunnat missa att en av de bästa och läskigaste skräckfilmer jag vet, The Ring, är baserad på första boken i en serie? Och att böckerna är skrivna av en person som heter Koji Suzuki?! Jag fick nyss veta denna underbara nyhet (som säkert inte är en nyhet för andra än lilla jag, hjälplöst efter) och kastade mig direkt i väg och köpte första delen, Ring, men även den andra, Spiral, och blir jag inte sådär skräckslaget skrämd som jag blev av både The Ring- och The Grudgefilmerna när det begav sig så kommer jag antagligen att bli grymt besviken!

Just nu ska jag bara avsluta Parasitius och sedan är det jag som förbereder mig för att ligga vaken om nätterna i ren panik samtidigt som jag konsekvent undviker alla speglar vid oundvikliga toalettbesök!

Marina av Carlos Ruiz Zafón

Mina åsikter går verkligen isär om den här boken. Å ena sidan är den helt fantastisk och otäck och svindlande. Den är sorglig och överraskande. Å andra sidan är den lite platt och inte alls oväntad. Det är något hos boken som stör och beskrivningen av boken lovar verkligen mer än vad den lever upp till:

I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är. 

Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner. 

En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr. 

Lite förvirrande och paradoxalt va? Jo, så blir det nog när en bok håller en i ett järngrepp ena sekunden. Då man ryser och sitter på helspänn. I nästa sekund stör man sig på att scenerna känns skrivna i en hast utan någon direkt genomtanke. Då tänker jag främst på alla människor från det förflutna som Óskar och Marina får nys om och så går de bara dit, ringer på dörren hos en helt okänd människa som genast berättar de hemskaste och hemligaste historier för ett par ungdomar. Detta sker igen och igen och håller inte riktig ihop för mig!

Så jag önskar att Zafón berättat historien på ett litet annorlunda sätt. Då hade den varit en fem-poängare för mig. Just nu är jag lite besviken men just därför måste jag bara läsa något mer av Zafón. Ge honom en chans till liksom.

Rop från sjuksängen

Jag har fått något slags virus. Allmän svaghet, andfåddhet, noll matlust och en helvetisk huvudvärk är de främsta symtomen. Det värsta är att jag knappt orkar hålla i en bok eller läsa orden som står där. Tur för mig att jag har telias hyr-films-tv i mitt sovrum. I går fördrev jag tiden med att se Panormal activity 4 (japp, jag gillar skakiga kamrarörelser och hur dörrar öppnas och stängs av sig själv i bakgrunden, lagom skrämmigt) och i dag har jag tittat på The walking dead avsnitt 1 - 3, första säsongen. Inte så dumt!

Faktiskt har jag ändå orkat läsa ur första Sookie Stackhouse - boken och vill sååå gärna börja med Cristin Ljungqvists Fågelbarn som kom i lådan i går. Måste-orka-läsa!

Att de i tid må väckas av Frida Arwen Rosesund

Att de i tid må väckas hittade jag på facebook där den delas ut som E-bok eller PDF. Det var dels den mystiska, lite kusligt-romantiska framdsidan och dels titeln som tilltalade mig. Titeln som tydligen är en del av en psalm.

Boken handlar om Hilda som rymmer hemifrån en mörk och kall novembernatt. Hilda är gravid utan att ha varit med någon man och hon är mycket rädd för sin faders vrede. Hilda får hjälp av tvillingsystrarna Märta och Lia. Ganska snart börjar Hilda inse att något inte är som det ska med systrarna och att hon är helt och fullständigt utlämnad i deras hemska vård.

Boken handlar också om Johanna som inte vill annat än att leva rätt och vara alla till lags. När Johannas man dör i en tragisk gruvolycka blir hon ensam med dottern och hon låter den "kloka gumman" Sofia flytta in hos sig. Men Johanna dras allt mer till predikanterna Mindor och Manda och är snart obehagligt insnörd i dessas sektlika verksamhet.

Det här är en bok som blandar skräck med gammal folktro och vidskeplighet. Spöken, näcken och andra vidunder kantar vägen och det blir riktigt läskigt mer än en gång. Jag känner att det här är en författare som kan utvecklas och där böckerna kan komma att innehålla allt bättre teknik och djup. Verkligen värd att hålla ögonen öppna efter!!

Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide

Mannen som föll i glömska lyssnade jag på som ljudbok. Jag var först lite tveksam till att inte läsa själv eftersom detta var en bok jag var mycket intresserad av och uppläsaren avgör verkligen upplevelsen. Dock är jag glad över att jag lyssnade. Niklas Falk är uppläsare och en helt fenomenal sådan.

Mannen som föll i glömska handlar om Jack som helt plötsligt börjar uppleva små tecken på att han är på väg att bli bortglömd. Hemma känner hans fru, Aino, kortare stunder inte igen honom och på arbetet tar man över hans föredrag. Inom några dagar är Jack totalt och fullt utraderad ur allas minnen. Människor han möter kan inte heller minnas honom om de inte har direkt ögon- eller kropsskontakt med honom. Vänder någon sig bort en stund minns de honom inte när de vänder sig tillbaka. Jack måste successivt anpassa sig till ett liv som glömd. Ett liv som han också tror är ett liv i ensamhet. Var ska han bo? Vad ska han leva av? Och, viktigast av allt, hur ska han hitta någon mening med sitt liv?

Mannen som föll i glömska är rysligt bra. I början, då Jack blir bortglömd, är jag totalt frustrerad å hans vägnar. Ibland vill jag kasta telefon, hörlurar och allt ifrån mig i ilska och sorg. Vissa stunder känner jag glädje och ibland kommer en och annan tår. Boken beskrivs som skräckomantik och jag kan inte tänka mig en större skräck att att bli totalt bortglömd av alla man älskar och har kär. Att står totalt ensam utan att kunna söka hjälp hos en enda människa. Läs för guds skull!!

The haunting of Hill House av Shirley Jackson

Jag kan ju bara bocka och buga för Lingonhjärta som tipsade om den här lilla rysliga godbiten i sin Halloween-tipsning. Jag letade efter något som kunde skrämma mig en aning och, till min egen förvåning, lyckades den här boken med detta svåra uppdrag.

Hill House beskrivs som galet, som att det var en person (jag gillar tankekopplingen till The shining här). Hill House är allmänt känt som en hemsökt plats och ingen klok människa går nära det huset efter mörkrets inbrott. En Doktor Montague samlar trots det en liten skara människor som ska bo i Hill House under en sommar som ett experiment. De ska alla föra anteckningar över vad de upplever och känner i huset. Sedan hoppas doktorn kunna ge ut en bok i ämnet paranormala händelser.

Ett hemsökt hus brukar funka för mig och det här var verkligen en bok i min anda. Shirley Jackson skapar en alltigenom otäck atmosfär boken igenom som gör att dörrar som öppnas av sig själv och hur människors personlighetsförändras räcker bra för att få mig att springa genom mörka rum och inte vilja titta ut genom svarta fönster. Det är psykologisk skräck när den är som bäst!

Jag får helt klart leta reda på något mer som Shirley Jackson har skrivit. Snart.

En kväll med hemsökta hus är perfekt!

Lördag kväll. Vad gör den här lilla familjen då tro? Jo barn och man sover tidigt tillsammans i sovrummet och   jag ser fram emot att läsa en läskig bok och bli lite lagom skrämd. Det var längesedan nu och jag behöver det. Film kan jag bli superrädd för medan böcker nästan aldrig skrämmer mig sådär in på skelettet. Tråkigt nog! Men då jag på tips från Lingonhjärta bestämde mig för att läsa Shirley Jacksons The Hautning of Hill House hade ändå hoppet om lite kalla kårar vaknat. Och lyckades den här boken skrämma mig tro? Det är något med stämningen i den som gjorde att jag blev lite uppskrämd och fick skynda mig in i sovrummet till de andra då jag släckt alla lampor i huset. Och då har jag ännu bara kommit halvvägs genom boken och det enda som har hänt invånarna i det här huset är att det känner av en otäck stämning och att dörrar som de vill låta stå öppna stängs av sig själva. Ja, jag har riktigt goda förhoppningar om lite mardrömmar i natt. För det finns inget som får adrenalinet att skjuta till så som en riktigt läskig spökhistoria. Jag är nämligen en sån där knasig person som älskar att bli skrämd av monster och spöken. Skrika och dra täcket för ögonen. Rycka till när några löv blåser förbi fönstret. Fullständig rapport om eventuella otäckheter i The Haunting of Hill House återkommer jag givetvis med! Mohaahaahaaa (elakt häxskratt)!!!