måndag 19 november 2012

Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide

Mannen som föll i glömska lyssnade jag på som ljudbok. Jag var först lite tveksam till att inte läsa själv eftersom detta var en bok jag var mycket intresserad av och uppläsaren avgör verkligen upplevelsen. Dock är jag glad över att jag lyssnade. Niklas Falk är uppläsare och en helt fenomenal sådan.

Mannen som föll i glömska handlar om Jack som helt plötsligt börjar uppleva små tecken på att han är på väg att bli bortglömd. Hemma känner hans fru, Aino, kortare stunder inte igen honom och på arbetet tar man över hans föredrag. Inom några dagar är Jack totalt och fullt utraderad ur allas minnen. Människor han möter kan inte heller minnas honom om de inte har direkt ögon- eller kropsskontakt med honom. Vänder någon sig bort en stund minns de honom inte när de vänder sig tillbaka. Jack måste successivt anpassa sig till ett liv som glömd. Ett liv som han också tror är ett liv i ensamhet. Var ska han bo? Vad ska han leva av? Och, viktigast av allt, hur ska han hitta någon mening med sitt liv?

Mannen som föll i glömska är rysligt bra. I början, då Jack blir bortglömd, är jag totalt frustrerad å hans vägnar. Ibland vill jag kasta telefon, hörlurar och allt ifrån mig i ilska och sorg. Vissa stunder känner jag glädje och ibland kommer en och annan tår. Boken beskrivs som skräckomantik och jag kan inte tänka mig en större skräck att att bli totalt bortglömd av alla man älskar och har kär. Att står totalt ensam utan att kunna söka hjälp hos en enda människa. Läs för guds skull!!

4 kommentarer:

Monika sa...

OK, då ligger denna bok nu officiellt på min vill-ha lista :)

Det mörka tornet sa...

Tror inte du blir besviken! :-)

Maria sa...

För något år sedan började jag läsa den här men lämnade tillbaka den till bibblan efter typ 60 sidor för att jag inte fastnade. Men ibland tänker jag att den borde få en ny chans, för många personer med vettig smak verkar gilla den. ;)

Det mörka tornet sa...

Ibland är det inte rätt tillfälle för en speciell bok. Ibland gillar man inte något som andra älskar (som jag och Jellicoe Road typ). Jag fastnde direkt i boken, ångesten och frustrationen när Jack först började glömmas bort! Det var rena rysaren!