My god! Vilken bra bok det här är. Jag fullkomligt älskar böcker som får läsaren av ständigt slängas mellan olika sanningar och som dessutom lämnar en med ett "Nej-skrik" på läpparna. "Nej! Ta inte slut nu!". Exakt så kände jag när jag vände upp sista sidan i Don´t breathe a word. Det fanns inga långa stunder i boken då jag inte ändrade uppfattning om vad det var som var sant. Det finns feer. Nej, det finns inga feer. Jag är ännu inte riktigt säker vad som egentligen är sant! Så underbart!
Boken handlar om Lisa som försvann spårlöst en dag för 15 år sedan. Hon menade sig ha sett feer i skogen och kommit på ett sätt att gå över till feernas värld. Samtidigt handlar boken också om Pheobe som i detta nu har ett förhållande med Lisas jordnäre bror Sam. Pheobe har under hela sin uppväxt levt med en dörr som öppnats under hennes säng för att släppa ut något mörkt och undanglidande. När Sam och Pheobe får ett meddelande från Lisa kan Pheobe inte göra annat än följa ledtrådarna.
Den här boken är mörk, den är lite galen och den är så himla välskriven att det gör ont. Boken chockar och klämmer åt mig både här och där. Det är ständigt oförutsedda ledtrådar som dyker upp. Man kan inte vila när man läser Don´t breathe a word. Man kan bara älska och aldrig aldrig tro att man är säker på någonting!
4 kommentarer:
Precis så är det, kan bara hålla med om allting! :D Och jag älskade verkligen det där med Phoebe och den där luckan under sängen... Rysligt bra!
Ja, finns ju inget läskigare än saker som kryper fram i mörkret och står och tittar på en!! Brr!!
Jaaaaaaaaaaa!!! (Är typ det enda utlåtande jag har om den här boken för den är så bra att den knappast går att skriva något vettigt om den när det gäller mig själv:D ) Den där knackningen på dörren i skogen. HU!!
Haha! Förstår dig! Exakt så känner jag med! :-)
Skicka en kommentar