tisdag 29 oktober 2013

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Då var jag äntligen igenom första delen av Vilhelm Mobergs livsverk, Utvandrarna. En klassiker som jag länge velat läsa men känt ett visst motstånd mot. För så kan det vara med klassikerna tycker jag. De är svåra att ta tag i, de är skrivna på ett gammalt sätt som gör att man har lite svårt att komma in i berättelsen. Men när man ger dem en chans så håller de fortfarande. Precis så är det med Utvandrarna. Det blir lite seg ibland men orkar man bara komma vidare så finns det så mycket att hitta och fundera över.

Då tänker jag främst på själva överfarten till Amerika. Var det verkligen sådär svårt för alla? Dog så många ombord på skeppen? Min egen farfars moster (hon levde tills jag var ca 10 år så jag träffade henne många gånger) gjorde själv denna resa som ung. Jag kan inte annat än undra över hur det var för henne. Hon var inte gift så reste hon ensam då? Hur var det planerat för henne när hon kom fram? Hur var det att inte kunna språket och hur var hennes liv där? Jag blir så nyfiken och varken hon eller farfar lever idag så jag kan inte fråga någon av dem.

Sedan får man som läsare av Utvandrarna en unik inblick i hur det var att leva i slutet på 1800-talet. Vilhelm Mobergs Sverige känns både kallt och styrt med järnhand. Skenheligheten lyser igenom när kyrkans män utnyttjar horan Ulrika så gott de kan medan de fördömer henne på söndagarna i predikstolen. Ulrika är förresten an av de mest intressanta karaktärerna i den här boken tycker jag. Hon såldes som 4-åring till en hemsk man som började våldta henne så fort hon kom i tonåren. Ulrika vet sedan inget annat sätt att överleva än att sälja sin kropp. Hon är en produkt av sin barndom samtidigt som hon är en stark kvinna som står upp för sig själv och sitt barn. På något vis är Ulrika och Kristina väldigt lika till sättet även om deras liv är långt ifrån varandra.

Detta, att beskriva och ge djup åt karaktärerna, är en av Vilhelm Mobergs styrkor. Detta att vi kan läsa om människor som levde för 100 år sedan och ändå känna samhörighet till dem är anledningen till att Utvandrar-serien är en klassiker som håller än i dag.

2 kommentarer:

Carro sa...

Jag köpte böckerna med en gång när de gavs ut med de broderande omslaget, men har inte läst dem än och planerar väl inte att göra det inom en snar framtid heller.. De känns så tunga att påbörja :)

Det mörka tornet sa...

De såg väldigt fina ut! Mitt exemplar var extra tungt och tjockt då det är både Utvandrarna och Invandrarna i samma bok. De är värda att bita tag i måste jag säga!! :-)