The Ghost Writer av John Harwood

I natt låg jag vaken till halv 1 (vilket är oerhört sent för mig som annars är en mycket kvällstrött människa, lägger mig sällan efter 22) eftersom jag bara var tvungen att läsa färdigt The Ghost Writer. Sedan kunde jag knappt somna för att jag var så uppskakad och rädd. Hittills är The Ghost Writer något av det bästa jag läst i år. Harwood spinner en känsla av att något är fel och vridet hela boken igenom. Han håller läsaren ständigt på tå utan egentligen skriva något uttalat om övernaturlighetert.

The Ghost Writer handlar om Gerard som bor tillsammans med sin mor (och till att börja med finns även fadern med i bilden). Som barn berättar Gerards mor underbara historier om den plats hon växte upp på. Det är en underbar plats som väcker Gerards nyfikenhet om moderns förflutna som hon i övrigt är mycket tystlåten om. En dag smyger Gerard in i moderns rum och hittar där ett kort på någon han aldrig sett förut och även ett manuskript som visar sig innehålla en berättelse skriven av Gerards mormor. Modern bli oförklarligt rasande då hon upptäcker vad Gerard håller på med. Därefter slutar hon helt prata om sin barndom och mysteriet kring hennes uppväxt växer allt mer. Gerard skaffar sig en brevvän som kommer att betyda allt för honom och med hennes uppmuntran letar han sig allt mer tillbaka i historien delvis med hjälp av sin mormors spökhistorier (som blir en spännande berättelse i berättelsen).

Detta är helt klart en viktoriansk spökhistoria som blandar nu med då. Alla personer Gerard möter är lite småobehagliga och verkar ha något att dölja. Själv kommer Gerard allt närmare sanningen, men kommer han att överleva den? Obehaglig, spännande och underbar är tre ord som får sammanfatta den här boken! Själv ska jag klicka hem The Asylum så fort det bara går (ej utkommen än). Vill läsa den nu på en gång!