Igår var jag på sonens första luciatåg. Det var himla mysigt och vårt lilla troll var en underbar tomte som sjöng högt till "tipp tapp". Han var nöjd över uppmärksamheten. Dock har jag väldigt kluvna känslor inför lucia. När barnen är små är de flesta tomtar eller pepparkaksgubbar men i högre åldrar handlar det om (i alla fall för tjejerna) om att inte vara vacker nog för att väljas till lucia. För ärligt talat är lucia faktiskt en slags skönhetstävling. Samtidigt som det är en fin tradition. Jag älskar traditionen men hatar idealet. I år är lilltornet för liten men till nästa år ska jag absolut ha införskaffat "Kalle som lucia". Vi ska läsa den och prata om den och vill han vara lucia med ljus i hår så ska han absolut få vara det!
2 kommentarer:
I mellanstadiet tror jag det var som Lucia blev jobbigt i mina ögon, för jag var längst i klassen och blond och fröken försökte verkligen tjata in mig till att vara lucia. Men jag har aldrig gillat att vara i centrum sådär så jag tvärvägrade. Min bästis blev lucia till slut och gjorde det mycket bättre än jag hade gjort.
Ja, den aspekten finns ju också såklart. Tråkigt att det fortfarande är så stereotypt när lucia ska väljas!
Skicka en kommentar