2014:s sista bok

Årets sista bok blev fantastiska Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. En bok som lämnar många avtryck hos mig. Känslomässigt är jag i uppror många gånger under läsningen.

Jag heter inte Miriam handlar om Malika som är rom och bor med sin familj ända tills den dag då nazister kommer och sliter henne och de andra barnen från sina föräldrar. Först hamnar de alla på ett barnhem men blir snart skickade till Auschwitz. Där får de vara med om fruktansvärda saker och Malika tar i ett tumult en annan, död flickas identitet genom att ta på sig hennes fångdräkt. Malika blir Miriam, en judinna. Resten av sitt liv lever hon sedan med den livslögnen. Varje dag förnekar hon sitt romska ursprung och lever samtidigt med skammen och saknaden.

Koncentrationslägrens historia har berättats många gånger, sällan ur romernas perspektiv dock. Därför är detta en viktigt bok. Den berättar inte bara om att även romer skickades iväg, misshandlades, gasades, expriminterades med utan de blev även utstött av andra fångar. Boken tar även upp romernas utsatthet och utanförskap i den vanliga vardagen. Ett utanförskap som fortsätter än idag.