Varför är det så att en del författare känner ett behov av att beskriva en kvinnas bröst då man som läsare ska få någon slags inre bild av henne. Det är inte alltid. Bara om kvinnan är oerhört attraktiv (höga tuttar som pekar uppåt) eller ful och saggig (tuttar som sett sina bästa dagar och hänger långt nere på magen). För mig känns det väldigt oviktigt att ta med just detta attribut. Inte heller kan jag komma på att det finns någon manlig motsvarighet. Så what the point liksom? Är det verkligen så vi kvinnor känns igen? Känns våra personligheter verkligen igen genom att se på brösten? Är det bara män som känner behovet att beskriva kvinnor genom deras tuttar eftersom de själva alltid tänker på detta hos kvinnor eller finns det kvinnliga författare som gör det samma? Just nu kommer jag inte på någon. Men det skulle vara oerhört intressant att få veta om någon annan tänkt, och stört sig, på det här. Själv blir jag irriterad varenda gång jag läser en dylig beskrivning och tyvärr får jag nog erkänna att den store Mr King är en av dem som går i täten för det här sättet att beskriva kvinnor.
Så dags att göra en liten analys. Vill du vara med så kan vi tillsammans "hålla koll" på hur ofta du läser en kvinnobeskrivning som utgår från hennes bröst. Detsamma gäller om vi läser någon liknande beskrivning om män. Jag ska försöka hålla räkningen fram till nyår så får vi se!
12 kommentarer:
Varför författare känner ett behov av att beskriva bröst? Herregud, för att de är män, så klart. Vi män tänker på bröst, konstigare är det inte. Deal with it. Objektivt sett är det väl inte ett spår bättre eller sämre än när författare beskriver en människas personlighet genom hårfärg, kroppshållning, naglar, öron, hud. Litteraturen (och inte bara de lättare genrerna) vimlar av dubiösa klyschor som upprätthåller ett väldigt enhetligt och självklart mycket osakligt kodsystem, om man börjar skärskåda det hela. Men jag kan inte förstå varför brösten skulle vara en sämre utgångspunkt än något annat.
Hmm, som jag skrev tror jag att det ligger närmare för män att skriva om kvinnor och automatiskt tolka dem (oss) utifrån våra bröst. Samhället är såklart med och skapar detta beroende och ni (vi) är en produkt av vårt samhälle. Det är ganska stor skillnad i hur man beskriver i böcker tycker jag. Hade du tyckt att det var okej och kändes seriöst om kvinnliga författare beskrev män utifrån hur mycket deras penisar petade ut? Hade det känts som en mer obejktifiernande beskrivning än om man enbart håller sig till hårfärg, öron etc?
Problemet är väl att kvinnor oftast objektifieras i vår kultur. Att det finns ett övergripande problem i att kvinnor ses som objekt ute i samhället och får brösten stirrade på i tid och otid. Hade du känt dig seriöst behandlad om kvinnor du pratade med enbart hade blicken fäst vid ditt könsorgan?
Stephen King är dessutom ganska känd för att förmedla sunkiga kvinnoideal. Du som man kanske inte ser problemet med det. Jag som kvinna ser mer än ett problem.
Bara för att det finns massa klyschor här och var. Måste vi acceptera det? Ibland finns det en poäng med klyschorna. I det här fallet känner jag att det inte finns någon som helst anledning!
Å, bra inlägg! Har tänkt på, och stört mig på, exakt samma sak. (Senast i en bok skriven av en kvinnlig författare, där kändes det nästan som om brösten hade huvudrollen ett tag så otroligt fantastiska var de).
Tack Jenny! Jag har stört mig på detta ett tag nu. Intressant att du läst en bok med en kvinnlig författare där du noterat "fenomenet". Vilken författare var detta?
Ja suck! Denna brösfixering är så galet irriterande. King är fantastiskt bra på att beskriva kvinnor utifrån deras bröst och om det inte vore för att han är världens bästa författare och jag kan förlåta honom för allt så hade det nog gjort mig galen. Jag tror däremot aldrig att jag har läst en bok skriven av en kvinna som beskriver en kvinnas attribut utifrån vilken typ av bröst hon har så jag är hemskt sugen på att veta vilken bok Jenny har läst jag med nu.
Murakami är också rätt besatt av kvinnobröst om jag inte minns helt fel, har inte stött på någon kvinnlig författare som beskriver sina karaktärer med hjälp av bröststorlek osv än... Jag irriterar mig alltid på det när det dyker upp och så reagerar jag på att annars bra författare faller i en sån fälla. Jag förstår ju att en kvinna med "yppiga bröst" ska uppfattats som särdeles snygg och kanske spännande på något sätt men det är ju för att jag lärt mig att konventionen ser ut så, på djupet säger det mig ingenting om karaktären (mer än att hon kan reduceras till en kroppsdel och alltså inte kan vara särskilt intressant ens för författaren). Jag tycker att det är ett utslag av dåligt författarskap, det går att måla bilden av sina människor på betydligt bättre och mer effektiva sätt.
Åh, det här är så typiskt och så trist. Sånt här kan jag störa mig på något så enormt, inte bara över bröstbeskrivningar men även att det ofta är så himla viktigt att kvinnor beskrivs utifrån sitt utseende medan män kan beskrivas utifrån sin personlighet eller livsval. Minns fortfarande hur arg jag var när jag läste "Den siste tempelriddaren" som var en typisk sådan bok" och ondgjorde mig också över det i bloggen (http://elilaserochskriver.wordpress.com/2012/07/12/varfor-ar-utseendet-sa-viktigt/).
Ska bli kul att se resultatet av din analys! Vill minnas att den senaste boken jag störde mig på det här var tyvärr just en King- bok. Revolvermannen och den där yppiga kvinnan i baren..
Lingonhjärta: Visst är det tråkigt! Tur att karln har så mycket annat att komma med så man förlåter som du säger! Ingen kan väl vara felfri! Dock är han inte den ende!
Fiktiviteter: Håller verkligen med dig! Stör mig alltid också så mycket. På något sätt tycker jag att karaktären blir lite sjaskigare genom att brösten sätts i fokus så. Men det kanske är poängen??
Eli: Men precis! Att författarna själva inte reflekterar över det tycker jag är konstigt. Man måste väl ha en tanke när man skriver och beskriver? Ja, tyvärr är detta en brist i ett annars felfritt (?) författarskap! ;)
Jag skrev en lång kommentar, som givetvis försvann.
Iaf kan Johannes och alla andra sexister dra åt helvete. De förstår inte ens poängen. De förstår så lite, att man knappt vet hur man ska börja förklara problemet. Tex det här att ha kvinnliga karaktärer på samma villkor som de manliga.
Jag känner igen problemet med brösten. Jag är trött på det. Trött på brösten och trött på att irritera mig på det..
Bra rutet Feuerzeug!! Ja precis!! Svårt att förklara när man inte vill förstå! Synd att din första kommentar försvann!:-/
Mitt namn är Carl Booberg (Ogillar att vara anonym)
Jättebra och intressant inlägg. Men det är inte alls konstigt att män beskriver kvinnor via bröst. Vi är genetiskt programmerade att tycka om bröst, dessutom blir många av oss matade av bröst när vi är små. Bröst och höfter kan också ge en fingervisning om en kvinna är "könsmogen", vilket alltså är relevant för fortplantning. Vi män kan inte rå för att (de flesta av oss) tycker om bröst. Vi menar inte heller något illa med det, lika lite som menar något illa med att du (med största sannolikhet) attraheras mer av en bredaxlad man med rejäl rumpa, jämfört med en krumpryggad man utan rumpa. Du är programmerad att vilja ha en "stor stark hane" med bra gener och bra resurser. Det gör inte dig till en ond person.
När vi ändå talar om hur författare beskriver olika kön - fundera på hur ofta kvinnor talar om mannens rygg. Rakryggad, bredaxlad (eller tvärtom, beroende på karaktär och pondus hos karaktären ifråga). Jag gissar att detta är frekvent hos både manliga och kvnnliga författare, men säkerligen mer så bland kvinnor. Jag läser också väldigt mycket, och skall precis som du säger börja uppmärksamma hur män och kvinnor beskriver män och kvinnor.
Tack för en god tankeställare.
MVH
Aaa,det gamla "män kan inte rå för att de stirrar på brösten". Jag tycker att du dumförklarar alla män genom att uttrycka dig så. Vi är inte djur som bara reagerar utan att tänka på det vi ser runt omkring oss. Dessutom generaliserar du rätt hårt eftersom alla inte alls tänder på samma saker.
Jag har tänkt på personbeskrivningar i de böcker jag läst ända sedan jag skrev det här inlägget och inte i någon av de böckerna har jag hittat så kroppsfixerade beskrivningar av utseendet. Det där med ryggen känner jag inte alls igen. Men det finns säkert i många böcker och känns ändå mer relevant att beskriva någon utifrån kroppsbyggnad än hur brösten ser ut under tröjan.
Själv gillar jag många olika kroppstyper. Beror nog på helhetsintrycket och så tror jag det är för alla.
Skicka en kommentar