Andningsgunga

Andningsgunga som är skriven av Herta Müller handlar om en ung man från Rumänien som vid 17 års ålder blir deporterad till ett arbetsläger i Sovjetunionen. Boken handlar om en man eftersom Herta Müller inledde ett samarbete med Oskar Pastior, en rumänsk författaren. Han hade själv suttit i Gulagläger i Ukraina. Dock fick Herta skriva boken själv eftersom Pastior avled 2006. Det är ändå Pastiors anteckningar som boken är baserad på. Boken är mycket poetiskt skriven och jag brukar vanligtvis ha lite svårt med den stilen. Men i Andningsgunga är språket och alla dess metaforer en stor del av läsupplevelsen som verkligen gör att man kan tränga in i huvudpersonens upplevelse av lägerlivet. Huvudpersonen talar om Hungerängeln, Hjärtskyffeln, Den vita haren bland annat. Vilket syftar på de hemska upplevelser som fångarna i lägren dagligen levde med. Som vanligt när jag läser böcker om Gulaglägren förfäras jag över hur människor kan leva på så lite och ändå överleva. Det som förenar alla skildringar från överlevanden från Gulaglägren (och andra läger med, även de som tillbringat en längre tid i fängelset upplever detta) är att då de kommit ut ur lägren kommer de ändå aldrig därifrån. Det är en stark upplevelse för mig. Till sist måste jag säga att jag verkligen fastnade i boken och måste läsa mer av Herta Müller vid ett senare tillfälle.