Berättelser från Engelsfors

Jag är inte direkt någon serie-älskare och har en viss hat-kärlek till när bra böcker kommer i andra format än klassiskt bok-format (film). Men jag är ändå glad att jag plockade med mig Berättelser från Engelsfors hem från biblioteket häromdagen. För det är lite nördigt-spännande att få  extra information om karaktärerna innan det att Cirkeln och Eld utspelas. Litet smakprov från Nyckeln får vi också, bara så man håller nyfikenheten uppe.

Dock har jag som vanligt svårt med att pussla ihop serie-häxorna mot mina mentala bilder av dem. Det stör och jag har svårt att minnas vem som egentligen var vem.

Men annars längtar jag ännu mer efter Nyckeln nu!

Sommarprat

Dagen efter en fin och lugn midsommarafton öser regnet ner utanför fönstret.
Gårdagen gav ju strålande sol så vad gör det?
Då kan man sitta inne och lyssna på första programmet av sommarpratarna i P1.
Lyssna på Jonas Gardell. Denna underbara människa!

The woman in black. Filmen.

Då har jag också sett den. Filmatiseringen av The woman in black. Jag har knappt sett en enda Harry Potter-film så jag störs inte alls av att det är Daniel Radcliffe som har huvudrollen. Däremot tycker jag att han gör rollen mycket bra och är väldigt trovärdig. Söt som socker är han också.

Jag är glad att jag inte totalälskade The woman in black som jag vet att många andra bokbloggare gjort. På vanligt Hollywood-sätt är hela storyn ganska förändrad och utbroderad. Speciellt slutet är nytt och inte alls lika svart som det i boken. Jag tyckte boken var bra och lite småspökig men jag tyckte också att den var lite seg ibland och ganska kort. Däremot älskade jag filmen! För en gångs skull måste jag säga att filmen är till och med bättre än boken! Jag gillar det som lagts till och jag blir riktigt skrämd! Jag mår lite dåligt av alla barn som dör eftersom min egen ett-åring tultar runt här hemma och det bygger därför på skrämseleffekten. Jag älskar filmer där man inte vet vad man ska vänta sig och det otäcka kan dyka upp under alla tider på dygnet Spökbarn och stirrande leksaker är ju alltid läskiga!

När andra rekommenderar The woman in black-boken som ett exempel på läskig bok som man blir skrämd av så vill jag rekommendera The woman in black.filmen om man vill rysa lite i höstmörkret.

Snow white and the huntsman

Jag är ingen filmperson. Jag blir oftast rastlös av film och tycker sällan att filmer är särskilt välgjorda. Ser jag på film ska det vara skräck, gärna psykodelisk sådan (The ring, The grudge - ja tack!). Dock har jag hittat en premiär som jag känner lite pepp inför. Snövitsagan har blivit film (igen?!) och denna gång är det mörkt och fantasy som gäller. Det tilltalar mig. Den elaka styvmodern verkar var en riktigt ond och läskig person och spegeln sedan! Kan ge vem som helst mardrömmar! Det känns dock lite konstigt att det är Kristen Stewart (Bella i Twilight-filmerna) som spelar Snövit. Däremot ska det bli väldigt intressant att se om hon kan ta sig ur Bella-fällan. Ja, jag tror jag till och med känner mig så sugen på den här filmen att jag ska se den på bio och inte vänta tills den dyker upp på Telia hyrfilm.

Spännande

Det ska skrivas ett nytt manus på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Just Bröderna Lejonhjärta tycker jag är en av de bättre Astrid Lindgren -filmerna. Den är mörk och läskig men ändå så full av kärlek. Med dessa adjektiv i minnet kan man kanske tycka att det inte finns någon bättre som manusskrivare än John Ajvide Lindqvist. Han har skrivit manuset till filmatiseringen av sin egen bok, Låt den rätte komma in, men förutom det är det hans första manuset på någon annans berättelse. Jag har en känsla av att det är kan bli bra, riktigt bra!

Bättre skriva dom än att skriva fel på de och dem?

Språktidningen är den enda tidning jag prenumererar på och alltså läser regelbundet. I förra numret (2/12) skrev Ola Karlberg om att vi borde slopa de och dem i skrift eftersom så många skriver fel på dem. Dessutom använder man dom i talspråket och borde alltså även skriva dom. Personligen finns det inget som stör min läsning så som när någon skriver fel på de och dem (förutom klassikern särskrivningar). Dock är det väldigt roligt att läsa andra läsares kommentarer på detta i det nyaste numret, 3/12.

Någon rasar till (man, säkert äldre och konservativ = fördomsfull???) och menar att detta kan man inte göra eftersom många (?) använde de och dem även i talspråk och i dialekter. Skulle gärna vilja veta vilken dialekt han talar om eftersom jag personligen inte kan påminna mig att jag hört de och dem i talspråket, någonsin. En kvinna skriver att de och dem verkar vara någon sorts stilmarkör som visar att man verkligen behärksar språket. Ett slags språkligt mandomsprov (kvinndomsprov borde vi införa tycker jag. Som något ännu värre än vad mandomsprov står för, vilken man skulle klara av en förlossning t.ex??). Jag håller med den personen. Smidigare att skriva som man talar tycker någon. Vad tycker ni?

Beware the lake

En av Stephen Kings bästa böcker Bag of Bones, eller Bengrangel som den heter på ren svenska, har filmatiserats och blivit miniserie. Den ser riktigt lovande ut om man tittar på den här trailern. Jag älskar nack-knäckar-spöken á la The grudge. Men hallå, Pierce Brosnan i huvudrollen, kommer det att funka? Och vad gör världens största (och sämsta) B - skådis Jason Priestley i rollistan??? Mick Garris är förövrigt regissören som förstörde filmatiseringen av The shining så det är ytterligare en anledning att fundera på vad det kan bli av dettta. Men, jag vill ändå SE så jag hoppas vi snart får chansen här i Sverige. Eller att någon smarting tipsar mig om var man kan ladda ner lagligt, för sånt är jag urdålig på! Till syvene och sist blev jag fruktansvärt sugen på att läsa om!

Jag erkänner, jag är en del av Twilighthysterin!!

I lördags var jag en av alla dem som såg nästa del av Twilight-filmerna: Breaking Dawn. Jag får väl varna för att detta blir ett enda stort spoilerinlägg. Så har du inte sett sista filmen eller läst sista boken i Stephenie Meyers-succen, don´t read this!

Well, det var ganska många år sedan jag läste böckerna nu (nåja) och jag var ganska inne i dem redan då. Minns hur jag grät när Edward lämnade Bella i bok två. Jag satt på bussen från jobbet. När jag läser eller ser Twilight blir jag 14 år igen och drömmer om prinsen som ska komma och föra bort mig på sin vita springare (jag glömmer då att han redan finns i mitt liv). Töntigt, ja kanske. Men jag älskerét och det gör massor av andra tjejer (och killar antar jag) runt om i världen. Oavsett ålder.

I Breaking Dawn del 1 blir en människa med barn med en vampyr. Det har väl nästan aldrig hänt i bokvärlden vad jag kan minnas just nu. När jag läste detta minns jag att jag tyckte det var oerhört töntigt, ja se där var frukten av deras kärlek. Och stackars Jake som mest sitter på golvet hemma hos Cullens och väntar på att Bella ska dö. Just den delen av böckerna är väl lite njaaa...så jag hade inga höga förväntningar på hur detta skulle gestaltas i filmerna. Men dröm om min förvåning när filmen faktiskt överträffade boken. Det händer mig inte ofta må ni veta. Jag tyckte de hade löst det hela riktigt bra. Det blev inte för töntigt, för smörigt utan helt lagom mycket. Ungen växer fort, visst men det är ju ändå ett vampyrbarn. Till och med Jakes inpräntade på bebisen (ja, jag vet att det är fel ord) funkade. Det blev trovärdigt och inte heller här för smörigt. Första filmen var inte alls bra men det tar sig mot slutet måste jag säga.

Varulvarna (vargarna?) var riktigt bra gjorda och de scener som lagts till och som inte finns med i boken passade riktigt bra in i handlingen. Jag har som sagt läst böckerna och vet hur allt kommer att sluta. Ändå satt jag där som på nålar i ca två timmar. Det hela slutade exakt där man kunde förutse slutet och nu kan jag INTE VÄNTA på att sista delen släpps!! Vill se mer! NU! Kanske får nöja mig att läsa om böckerna innan dess????

Min första E-bok!!

Så här på söndagkvällen blev jag av med E-boksoskulden. När jag skulle lägga några böcker i önskelistan på mitt adlibriskonto hittade jag en liten novell av Amanda Hellberg. Krafsar och vill hem handlar om Jenny som flyttar ut till ett hus mitt i ingenstans. Där vill hon börja på nytt men hon är såklart inte ensam i det nya torpet. Någonting krafsar på väggarna och vill komma in i värmen. Komma hem.

Det är en väldigt kort novell (knappt 14 sidor) och den är nog i kortaste laget för att jag ska hinna bli skrämd. Ändå är den lite sådär myspysig.

Dock är jag väldigt glad över att ha testat E-bokandet. Det funkade utmärkt att läsa på skärmen med en såhär kort text. Kanske skulle det vara mycket jobbigare om jag skulle ha läst en riktigt lång bok. Å andra sidan har jag en pytteliten dator så kanske skulle det funka eftersom jag kan sitta med den i knäet när jag läser.

Hur jag önskar att jag var journalist...

...och var den som fick intervjua Stephen King för nystartade ICON. Jag är verkligen ingen sucker för kändisar och blir inte särskilt imponerad av att träffa på någon på stan. Jag har heller ingen särskild längtan efter att träffa eller ens se kända personer live. Med undantaget Stephen King då (och KENT som är det absolut bästa rent musikaliskt enligt mig!!). Tänk att sitta med honom och prata böcker. Hans och andras. Kanske skulle jag bli totalt stum och tappa all engelska. Det är väl därför det känns så spännande att få läsa en intervju med honom. Det händer nästan aldrig.

Intervjun ger en bild av en jordnära King som hoppar av glädje över böcker och litteratur. När det talas om vår svenske Ajvide hoppar King upp och lägger ner telefonen för att leta efter den egna upplagan av "Låt den rätte komma in". En bok som han inte ens vågat läsa eftersom han sett filmen och är rädd för att boken inte ska leva upp till det han sett på duken.

Mycket av informationen och frågorna går att läsa sig till i Att skriva och vi King-fans vet kanske redan det mesta om honom. Ändå är det riktigt spännande att få sitta ner med en tidning och se Stephen King kika ut från sidorna. Skrattar lite åt att Mons Kalentoft nämns som en författare som tagit in övernaturligheten i sin vanliga-deckare. Skräck för Svensson som inte kan lämna deckare-genren kanske? Att nämna Mons och Stephen på samma rad är ju nästan en hädelse. Finns det något tjatigare än Kalentofts vädertema liksom??

Stephen King älskar (som jag) The Passage men hatar Twilight-serien (inte riktigt som jag). Lite roligt att han är så kritisk mot den komersiella vampyren. True blood gillar han inte heller men där går våra åsikter isär för detta är en serie som yours truely följer lite småslaviskt! Blodigt djuriskt före romantisk tonårskärlek även om jag kommer trängas med fjortonåringarna när senaste Twilightfilmen hittar hit!

Film??

Jaha, nu ska Hungerspelen visst bli film också. Med Jennifer någonting i huvudrollen (allt enligt Bokhora och jag har ingen aning om vem mänskan är!). Det är säkert bra och många som inte läser får ta del av en spännande berättelse. Men ändå! MÅSTE man göra film av precis ALLT? Nog fattar jag att det handlar om pengar och blablabla. Jag är verkligen ingen film-människa och tycker nog att många filmatiserade böcker är ren bajs. Se på alla Stephen King-böcker som blivit film (bajs allt utom möjligtvis Gröna Milen). Stieg Larsson böckerna skulle man promt göra film av. Tyvärr blev det en ganska vanlig kriminalfilm á la CSI där det mesta av historien skalades bort. Personligen tycker jag att folk förlorade mer på det än vad de vann. Twilight-filmerna är ganska okej måste jag säga och Sagan om ringen är väl kanske det närmsta vi kommer en hit.

Men snälla, kan inte böcker bara få vara böcker utan att förstöras av dåliga Hollywoodskådisar och vita dukar. Jag är nörd nog att erkänna att jag tycker att böcker vinner alla gånger framför filmer!!

Det går trögt nu

Ganska trögt går det med min läsning just nu. Jag är sjukt trött så jag sover på bussen, i soffan och väldigt tidigt på kvällarna. Igår slog jag rekordet att somna redan vid sju på kvällen! I morse vaknade jag redan halv sex men orkade inte ta tillfället i akt att läsa utan tittade på Grey´s anatomy som jag inte orkade se i onsdags utan spelade in. Sedan såg jag även två avsnitt från första säsongen av Glee. Minns inte när jag senaste tillbringade så många timmar framför tv:n. När jag ändå läser håller jag just nu på med Stolthet och fördom och zombies. Den är lättläst och ganska lustig men innehåller alldeles för lite zombies. Det är min åsikt - so far!

Tv och tidningar

Av dagen i dag har jag tillbringat 2 timmar med att titta på de senaste 4 avsnitten från Hej Litteraturen. Alltså: Medeltiden, Renässansen, Upplysningen och Romantiken. Jag både gillar och ogillar programmets sätt att hänvisa allting till i dag. Det gör det hela mycket mer intressant samtidigt som det ibland blir lite väl pratigt med folk som ska visa böcker som har påverkat deras liv eller då de ska berätta om vad deras memoarer skulle heta. Kanske är det så att jag helt enkelt inte bryr mig så mycket om den biten utan vill bara höra om författarna, böckerna, tiden. Samtidigt blir man ju påmind om underbart bra böcker som jag måste läsa igen. Såsom Mary Shelleys Frankenstein eller Tristan och Isolde. En del nya tips dök också upp. Till exempel Vampyren av John Polidori.

Jag är också glad och nöjd över att denna vecka fått hem första numret av Språktidningen som jag börjat prenumerera på. Jag älskar språk av alla de slag! Språktidningen är dessutom nästan som en liten bok med massor av intressant läsning!