Kulturkollos 100-lista för unga

När kulturkollo listar 100 ungdomsböcker måste jag ju kolla vilka av dem jag har läst. Det inte så imponerande talet 15 blev mitt svar. Med på listan finns dock några riktigt bra böcker. Exempelvis Kaninhjärta, Boktjuven och Skuggan över stenbänken. Självklart finns det alltid många böcker man saknar på en liknande lista men summan av kardemumman är att man inte ska vara rädd för att läsa ungdomsböcker. De är många gånger fantastiska.Tror nog att jag själv ska ta mig an ett par stycken under sommaren.

På listan är de böcker jag läst fetmarkerade. De jag vill läsa snart är understrukna.

1. Låt vargarna komma, Carol Rifka Brunt
2. Kaninhjärta, Christin Ljungqvist
3. Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld
4. Onanisterna, Patrik Lundberg
5. Hungerspelen, Suzanne Collins
6. Divergent, Veronica Roth
7. Cirkeln, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
8. Det handlar om dig, Sandra Beijer
9. Fel grav och andra berättelser, Kelly Link
10. Förr eller senare exploderar jag, John Green
11. Jag, En, David Levithan
12. En ö i havet, Annika Thor
13. Boktjuven, Marcus Zusak
14. Om jag kunde drömma, Stephanie Meyer
15. Skuggan över stenbänken, Maria Gripe
16. Den långa vägen hem, Cynthia Voigt
17. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson
18. Imorgon när kriget kom, John Marsden
19. Dansa på min grav, Aidan Chambers
20. I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell
21. Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Gunnar Ardelius
22. Tänk om det där är jag, Johanna Lindbäck
23. Godnatt Mister Tom, Michelle Magorian
24. Pojkarna, Jessica Schiefauer
25. Det händer nu, Sofia Nordin
26. Momo, eller kampen om tiden, Michael Ende
27. Hjärtans fröjd, Per Nilsson
28.Guldkompassen, Philip Pullman
29. Kanske är det allt du behöver veta, E. Lockhart
30. Du glömde säga hej då, Sarah Dessen
31. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn
32. Isnätterna, Malin Isaksson
33. Frost, Maggie Stiefvater
34. Wallflower, Stephen Chbolsky
35. Eleanor & Park, Rainbow Rowell
36. Antiloper, Ellen Roxberg
37. Hitta Violet Park, Jenny Valentine
38. Om jag stannar, Gayle Forman
39. Stjärnmärkt osv, Jessica Spotswood
40. Nick & Norahs oändliga låtlista, Rachel Cohn & David Levithan
41. 13 skäl varför, Jay Asher
42. Kurt Cobain finns inte mer, Hanna Jedvik
43. Min hemliga dagbok – Adrian Mole 13 ¾ år – Sue Townsend
44. Fråga Alice, anonym
45. Cinder, Marissa Meyer
46. Det är så logiskt alla fattar utom du, Lisa Bjärbo
47. Ondvinter, Anders Björkelid
48. Vad mina vänner inte vet, Sonya Sones
49. Hur kär får man bli?, Katarina von Bredow
50. Isdraken, Mikael Engström
51. Anna och den franska kyssen, Stephanie Perkins
52. Intet, Janne Teller
53. Jag saknar dig, Jag saknar dig, Peter Pohl, Kinna Gieth
54. Livets outgrundliga mysterier, Benjamin Alire Sáenz
55. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
56. Tankeläsaren (De utvalda), Kristin Cashore
57. Ramona, Marta Söderberg58. Jellicoe Road, Melina Marchetta
59. Innan jag dör, Jenny Downham
60. Oceanen vid vägen slut, Neil Gaiman
61. Önska bort önska nytt, Ingrid Olsson
62. Peters baby, Gun Jacobsson
63. Foxfire, Joyce Carol Oates64. Legend, Marie Lu
65. Mörkrets tjänare, Holly Black
66. Fjäril, Sonya Harnett
67. Delirium, Lauren Oliver
68. Outsiders, S.E. Hinton
69. Odinsbarn, Siri Pettersen
70. Dårfinkar och dönickar, Ulf Stark
71. Simon och Sophie, Emma Granholm
72. Sandor slash Ida, Sara Kadefors
73. Ulrike och kriget, Vibeke Olsson
74. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie
75. Darkside, Tom Becker
76. Väktarens lärling, Joseph Delaney
77. Pojken i randig pyjamas, John Boyne
78. Artemis Fowl, Eoin Colfer
79. Dyk i, Kate Cann
80. Över näktergalens golv, Lian Hearn
81. Den utvalde, Lois Lowry
82. Spelkortsmysteriet, Jostein Gaarder

83. Vargbröder, Michelle Paver
84. Mörk ängel, Laini Taylor
85. Ful,  Scott Westerfeld
86. Kära tjejer, Jacqueline Wilson
87. Berättelser från yttre förorten, Shaun Tan
88. Amuletten från Samarkand, Jonathan Stroud
89. Matchad, Ally Condie
90. Ser mitt huvud tjockt ut i den här?, Randa Abdel-Fattah
91. Molnet, Gudrun Pausewang
92. Flyg ollonborre, flyg, Christine Nöstlinger
93. Coconut, Copano Matlwa

94. Systrar i jeans, Ann Brashares
95. Sommaren jag blev vacker, Jenny Han
96. Ljus, ljus, ljus, Vilja-Tuulia Huotarinen
97. Vinterviken, Mats Wahl
98. Chokladkriget, Robert Cormier
99. De vassa tändernas skog, Carrie Ryan
100. Kram, Hans-Erik Hellberg

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Mitt samlade omdöme om den här boken skulle kunna sammanfattas i ett enda utrop: "Gud så bra!". Vad finns det inte att älska med dMiss Peregrines hem för besynnerliga barn liksom? Allt allt allt är vad jag gillar! Mycket kan jag inte skriva eftersom det skulle avslöja det mesta i boken. Men tro mig på mitt ord!

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn handlar om Jacob som under hela sin uppväxt lyssnat på sin farfars underbara historia om hur han flydde från judeförföljelsen och hamnade på ett barnhem. Ett barnhem fyllt av besynnerliga barn som alla har olika övernaturliga förmågor. Farfadern berättar om en magisk värld som både innehåller de mest otroliga saker och de mest otäcka monstren. Farfadern har även några gamla foton som bevis på att dessa barn verkligen har existerat. När Jacob växer upp inser han allt mer att de berättelser som han trodde på som barn enbart är underbara sagor. Det är i alla fall vad alla säger till honom att tro. Tills en dag när Jacob själv möter ett av farfaderns monster och måste välja mellan att tro på sin egen sinnesjukdom eller på att de sagor farfadern berättade faktiskt är sanna.

Varenda minut av denna bok är fylld av spänning och upplevelser. På var och varannan sida stärks berättelsen av de gamla foton som dyker upp samtidigt som karaktärerna hittar eller tänker på dem. Fotona är gamla, slitna och mycket mycket underliga. Den här boken väcker så många känslor i mig. Sorg över förluster av sådant som kunde ha blivit, skräck inför att aldrig komma vidare, alltid stampa på samma fläck. Skräck inför monstren. Både de otäcka som jagar de besynnerliga barnen och de riktiga. De som släppte bomber och som försökte utrota judarna. Berättelsen är många gånger så stark att jag undrar över hur 12-13-åringar ska kunna smälta den. Många gånger är den här boken riktigt, riktigt otäck. På mer än ett sätt. Med risk för att jag upprepar mig så säger jag det ändå igen: jag bara älskar den!

Den mörka staden av Carrie Ryan

Den avslutande delen i Carrie Ryans zombietrilogi blev min första utlästa bok 2014.

Mina spontana tankar runt alla tre böckerna såhär i efterhand är att det är ganska tjatigt och tråkigt med kärlekshistorierna. "Yey! Alla fick någon i slutet! " var inte det jag utropade när sista sidan var nådd!

Så det var det negativa. Nu till det positiva. Ryan är väldigt bra på klaustrofobiska scener där huvudpersonerna hänger i luften eller är instängda i grottor samtidigt som horder av zombies sakta drar närmare. Jag gillar också oklarheten i vad det egentligen är som har hänt med världen. Frågan varför alla blev zombies från början stör aldrig, det enda vi behöver veta är att zombierna aldrig kommer att tröttna, de kommer aldrig att dö ut.

Jag gillar också hur Ryan har låtit olika personer stå i förgrunden i varje bok samtidigt som den föregående huvudpersonen också finns kvar men bara som en bakgrundsgestalt som faktiskt är ganska suddig i konturerna. Jag är också en sucker för öppna slut som ändå är tillräckligt stängda för att ge ett ordentligt avslut. Zombies på bok brukar nästan aldrig funka för mig. Carrie Ryan har däremot låtit mig hitta de första zombies i bokform som jag fullkomligt har älskat.

Divergent av Veronica Roth

Divergent lånade jag från bibblan lite på vinst och förlust just bara för att jag sett den flimra förbi lite här och var. Divergent är första delen av tre och är en dystopi. Handlingen utspelar sig i Chicago som i framtiden har blivit indelad i fem olika falanger. Dessa falanger kallas för De ärliga, De tappra. De lärda, De fridfulla och De osjälviska. Människorna som tillhör vardera falang ska enbart ha det personlighetsdrag som falangens namn beskriver och sedan leva därefter i hela sitt liv. Klarar man inte av att leva upp till någon av falangerna blir man falanglös, något som innebär att stå utanför samhället totalt. När ungdomarna blir 16 år ska de välja vilken falang de vill tillhöra för alltid och därmed väljer de även exakt hur de vill leva sitt liv. För huvudpersonen Beatrice är det dags att göra detta svåra val. Hon är född i De osjälviska men känner inte alls att hon kan leva upp till falangens krav på total osjälviskhet. Ska Beatrice välja att lämna, och att svika, sin familj för alltid eller ska hon stanna kvar och leva ett liv hon själv inte tror på?

Jag har nästan lust att göra som Gert Fylking och ropa: "Äntligen!". För här har vi äntligen en hjältinna som faktiskt klarar av att vara helt självständig. Både i "Hungerspelen", Carrie Ryans trilogi och inte minst Twilight är tjejerna visserligen starka men de klarar ändå inte riktigt av att ta sig fram i världen utan att ett förhållande styr deras steg. Beatrice, eller Tris som hon senare kommer att kalla sig, blir visserligen betuttat i Four men klarar ändå av att sätta sig själv före det eventuella förhållandet. Tris är dessutom fysiskt stark och den anledning att hon är tjej gör inte att hon inte kan gå i närkamp med betydligt större killar. Hon övervinner sin rädslor och sätter sina behov först. Jag gillar henne skarpt!

Den värld Veronica Roth bygger upp är skrämmande just för att du bara har möjlighet att utveckla en enda av dina sidor. Vilken människa har bara en egenskap som hen vill leva för? Å andra sidan finns det säkert många människor som skulle må bra av ett mer uppdelat samhälle där man har en tydlig syssla som man ägnar sig åt.

Ja, det finns mycket att fundera på i Divergent. Dessutom är det oerhört spännande från början till slut. Jag ska få tag i del två Insurgent så fort jag bara kan. Jag hoppas att det bara blir bättre härifrån och att Veronica Roth håller ihop det ända till den tredje och avslutande delen, Allegiant.

De dödas strand av Carrie Ryan

Eftersom detta är andra delen i en trilogi kan det förekomma en del spoilers för dig som inte läst första boken.

De dödas strand är andra delen av tre och utspelar sig i en värld som tagits över av Zombies. Vi får aldrig veta vad som hänt eller vad som utlöste zombieepidemin eftersom det gått väldigt många år sedan dess och de flesta bevis är förstörda eller instängda i de stora städerna.

I första boken De vassa tändernas skog får vi följa Mary som är en tonåring med upptäckarlust. Mary bor isolerad i en liten by i skogen och flera händelser leder fram till att hon och en grupp andra ungdomar flyr genom skogen för att hitta andra överlevande byar. Den slutar med att Mary ramlar ner i en flod och spolas upp på land där hon möter en man som varje dag patrullerar stranden på jakt efter uppspolade zombies.

I De dödas strand finns Mary visserligen med fortfarande men bara som en suddig figur i utkanten av berättelsen. I stället är det nu Marys tonårsdotter Gabry som nu är huvudpersonen. Gabry har hela sitt liv levt tryggt innanför stängslet utom synhåll från zombierna. En natt tar hon en stor risk då hon klättrar över staketet tillsammans med några andra ungdomar. Naturligtvis slutar detta tilltag i katastrof när allesammans blir attackerade av en zombie. Från den punkten måste Garby fatta svåra och livsavgörande beslut.

De här böckerna är riktiga bladvändare! Jag kan knappt sluta läsa, så spännande är d!. Och slutet i den här! Akta dig om du har långa, fina naglar för de kommer att vara nedbitna när du nått sista sidan! Trots att jag har en viss hatkärlek till de obligatoriska triangeldrama-kärlekshistorierna så gillar jag Carrie Ryans monstervärld skarpt. Det är hur hon skapar en värld där människorna är instängda med ett monsterhav runtomkring sig som jag gillar mest. Varje steg du tar blir hemskt, svårt och skräckinjagande. Jag ser verkligen fram emot att sätta tänderna i den avslutande delen, Den mörka staden, som jag lånade med mig hem från bibblan igår.

Saeculum av Ursula Poznanski

Saeculum, ännu en tonårsbok, 15 +. Jag måste ha fem på rad nu i den kategorin.

Saeculum ser lovande ut när man tittar på den och verkar lovande när man läser om den. Boken handlar nämligen om Bastian som är en läkarstuderande med höga ambitioner. Trots det, eller kanske på grund av det, väljer han att hänga på en grupp, för honom helt okända, ungdomar som ska ha ett extremt lajv på en extremt ödslig plats. Bastian följer först och främst med tack vare en vacker flicka. Ganska snart uppdagas att platsen de ska befinna sig på, helt avskurna från omvärlden, i fem dagar drar på en gammal historia och en gammal förbannelse. Självklart börjar mystiska saker hända så fort gruppen anländer.

Jag vet inte, redan förbannelsen känns ganska tunn. En man mördar sin bror och den mördades blod rinner ut på pappans (?) benknotor och sedan är platsen hemsökt? Inte ett enda litet gåshudsryck för den förbannelsen. Överlag tycker jag berättelsen är ganska tunn, nästan som hämtat från ett halvbra tevespel. Upplösningen kring orsaken till händelserna är inte särskilt chockerande. Ledtrådarna i början är alldeles för många så det är inte särskilt spännande när svaren börjar hopa sig. Dessutom har Poznanski kastat in en liten sidohistoria med en våldsam pojkvän i huvudrollen. Jag tycker dessutom att den biten knyts ihop dåligt med resten av berättelsen. Den här boken är nog en extra stor besvikelse för att den ser så lovande ut på omslaget och för att namnet klingar så lovande.

Apropå trilogier, ungdomsböcker och sånt.

De senaste två-tre dagarna har jag sträckläst Carrie Ryans De dödas strand som ju är andra delen i en trilogi för ungdomar 15 plus. Funkar tydligen för medelålders damer 30 plus också. Jag tycker sällan att zombieböcker levererar men den här gör det med råge! Det var lite nesligt att den tredje boken Den mörka staden (snuddande likt bloggens namn! Det måste ju betyda något!) var utlånat på mitt bibliotek, annars hade jag norpat den direkt i morgon bitti. Nu får jag antingen vänta på att denna någon ska läsa klart Den mörka staden eller bege mig in till min ljusa stad och det stora biblioteket för där fanns den inne just nu! Vad ska en flicka göra? Längre recension kommer!!

Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

Det var ett tag sedan jag läste klart Nyckeln nu. Varför jag sugit på karamellen vet jag inte. Kanske för att det alltid är något bitterljuvt över att läsa den sista boken i en trilogi eller serie. Speciellt en sådan trilogi som Cirkeln, Eld och Nyckeln har varit. Där vi får krypa karaktärerna under skinnet och verkligen gotta ner oss i apokalypsen.

Jordens undergång står vi än en gång inför i den här avslutande delen. Men nu är det mer än allvar när gamla lögner driver upp till ytan och de utvalda är än mer splittrade efter Idas död. Spänningen och ångest trycker mot oss hela boken igenom. Ibland verkar allting vara helt kört för att plötsligt vända.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen men måste säga att ett snyggare avslut än det här får man verkligen leta efter. Jag känner mig nöjd samtidigt som det inte är ett rent snitt. Det är med ett visst mått av sorg jag lämnar de utvalda bakom mig för att gå vidare mot nya möjligheter!

Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo

Mitt bultande hjärta tar dig med in i tonåren (igen). Det är den första kärleken, det är att vara halvt barn, halvt vuxen. Det är förbjudna fester i sommarnatten och känslor som ligger utanpå. Amanda upplever den första kärleken och hon står precis på tröskeln till vuxenvärlden. Hon är en riktigt hurtbulle som cyklar fem kilometer varje dag och har världens bästa bästis. Det är sommar och livet är toppen!

Då börjar något konstigt hända med Amanda. Hon tappar lätt orken, mår illa hela tiden och har huvudvärk. Till slut går det så långt att Amanda hamnar på sjukhuset där läkaren konstaterar att hon har ett svårt hjärtfel. Det är så illa att hon behöver ett helt nytt hjärta om hon överhuvudtaget ska ha en chans att överleva.

Detta kommer som en chock för Amanda eftersom hon, som de flesta tonåringar, ser sig själv som odödlig. Hon går in i en kris där hon reflekterar mycket över döden och om livet är värt att kämpa för. Kärleken David och bästisen Jenny är de två personer som håller Amanda över vattenytan. Samtidigt växer rädslan för att de inte ska finnas kvar hos en så sjuk person som hon.

Den här boken berörde mig verkligen. Om det är jag som är blödig vet jag inte. Kasta in ett barn och en svår sjukdom så är jag fångad. Samtidigt kan jag se hur tonåringar kan läsa den här boken och verkligen gilla den. Det lilla minuset är att jag tycker Amanda beter sig lite för moget för att vara en tonåring. Hon tar väldigt mogna beslut och är inte alls sådär nervös och stirrig som de flesta tonåringar är. Problemet med att skildra en tonåring genom en vuxen kanske?

Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg

Jag blev ganska överraskad av den här boken. Jag hade uppfattningen att den skulle ha ett övernaturligt inslag. Detta fanns det ju inte minsta spår av. Däremot blir en flicka bortrövad och hittas senare död. Men det är en bihandling. Det den här boken egentligen handlar om är hur det är att stå mittemellan och vara ett barn samtidigt som man börjar utvecklas till kvinna och få alla dessa vuxna känslor.

Boken handlar om Hanna som är tolv. Hanna tänker mycket på killar och sex och hon vill gärna vara cool och världsvan. Samtidigt vill hon även vara liten och dras med starka avundsjukkänslor gentemot sin lillebror.

Det allra bästa med Den första flickan skogen möter är att den är så realistisk. Jag känner igen mig själv som tonåring. Allt det där osäkra och  allt det där vuxna som simmar runt i kroppen på en. Jag gillar hur Moa Eriksson Sandberg visar att även flickor känner mycket starka sexuella känslor i tonåren. Det är inte alls bara killar som är fixerade. En bra bok för den tjej som står i startgroparna till att bli kvinna. I den här boken kan man verkligen se att man inte är ensam.

Gregor från ovanjord av Suzanne Collins

Gregor från ovanjord är den första delen av fem i en fantasyserie som vänder sig till ungdomar mellan 9 och 12 år. Jag är 33 snart och blev riktigt fängslad av Underjorden och det krig som utkämpas där.

Gregor är en helt vanlig kille som lever tillsammans med två yngre systrar och sin mamma. En familj som är vingklippt efter att pappan försvunnit spårlöst för över två år sedan. Gregor får hjälpa till mycket hemma medan mamman arbetar. En dag ska han tvätta i tvättstugan och tar med sig sin två-åriga lillasyster Boots ner för att kunna hålla ett öga på henne samtidigt. Boots är en nyfiken liten unge och snart har hon sugits in genom en öppning i väggen. Gregor kastar sig utan eftertanke efter och på så vis hamnar båda två i Underjorden. Underjorden är en plats som befolkas av människor med lila ögon, enorma kackelackor, spindlar, råttor och annat otäckt. I Underjorden utkämpas ett krig och människorna där väntar enligt en profetia på att en krigare ska komma och rädda dem alla.

Gregor från ovanjord andas Narnia. Ni vet, ensamma barn som hittar en passage in i en annan, mystisk värld! Jag gillar det från första stund! Spänningen finns där och känslan för karaktärerna. Jag lägger definitivt denna serie till böcker-att-läsa-med-lilltornet och funderar på om Collins inte överträffar sig själv! Det ska dock bli intressant att se om böckerna håller hela vägen ut. Hungerspels-böckerna hade absolut mått bra av att dras ihop till en enda, lite tjockare bok.

En sekund i taget av Sofia Nordin

En sekund i taget handlar om Hedvig som är tolv år och som överlever när hela hennes familj, och de flesta i världen, dör av en märklig feber. Hedvig flyr i panik och bestämmer sig för att överleva trots att hon troligtvis kommer att tillbringa hela livet ensam. Hon hittar campingutrustning i skolan och beger sig till det ställe där hon kommer att kunna överleva ensam.

Det är oerhört uppfriskande att läsa en bok om världens utrotning utan att det är zombies inblandade. För den här boken innehåller inte ett enda lik som reser sig upp och anfaller. Trots det är det en bok som fängslar och skrämmer. Bara tanken på att lämnas ensam kvar som Hedvig skapar en mindre psykos om man tänker på det för länge. Hedvigs trovärdiga tonårstankar om hur hon aldrig kommer att bli kysst eller få barn är också de skrämmande.

Det finns så många hjärtknipande, gråtscener i den här boken. Det finns så mycket ensamhet och förtvivlan. Detta var verkligen en bok som var svår att lägga ifrån sig och som jag bara vill ha mer av när den är slut! Jag vill vet hur det går sedan! Kommer världen att byggas upp igen? Snälla Sofia Nordin, ge oss en uppföljare. Även om den nödvändigtvis inte måste handla om Hedvig!!

Den sista utvägen av Karina Berg Johansson

Lite tjatigt börjar det bli att se dessa Twilight-inspirerade böcker. I Den sista utvägen finns visserligen inte en vampyr att finna men början andas ändå så mycket Twilight att den nästan är snodd rakt av.

Julie är en ensam ung tjej som blivit "övergiven" av sin mamma. Visserligen skulle Bellas mamma bara fara runt med sin snubbe medan Julies mamma är död. Men ändå.... Juli kommer mot sin vilja till en liten håla där hon genast blir ganska populär och ses som snygg i andras ögon. Men något är inte som det borde vara. Såklart.

Allt är skumt i Vägsände. Ingen vågar gå ut efter mörkrets inbrott. Inga svarar heller på några frågor och i skolan uppför sig alla minst sagt skumt. Men Julie kämpar på. Ställer nästan inga frågor och när saker börjar gå upp för henne accepterar hon det utan vidare. Igen utan att ställa några egentliga frågor eller ens reflektera över sakers natur

Jag blir grymt irriterad över att så mycket inte förklaras. Olyckan där Julies mamma dör är knappt omtalad. Hur Julies mamma lyckades ta sig från Vägsände får vi aldrig veta. Och hur mamman kunde träffas Julies pappa är ett mysterium. (SPOILER!!!! Hur kan en död person ens få barn egentligen? Borde vara biologiskt omöjligt? Och vad är Julie då? Halvöd????? SLUT PÅ SPOILER).

Julie är lite för naiv. Förklaringarna uteblir lite för mycket. Jag köper inte berättelsen alls kan man säga.

Jellicoe Road av Melina Marchetta

Efter att ha läst hela Jellicoe Road måste jag skriva lite utförligare om vad jag inte gillar hos den. Tycker den är fruktansvärt överskattad det finns massor av mycket bättre ungdomslitteratur. Med det sagt varnar jag för att detta inlägg är en enda stor spoiler och ingen regelrätt recension.

Den handlar i alla fall om Taylor som är en skadad själ. Hennes mamma lämnade henne på en 7-eleven när hon var 11 år gammal. Därefter har Taylor bott på ett Internat och den enda person som står henne någorlunda nära är Hanna. Hanna väljer dock att hålla ett stort avstånd till Taylor vilket gör hålet i Taylor ännu större. Samtidigt börjar boken också med en bilolycka där två familjer till stor del utplånas och de som överlever ständigt brottas med såren från den dagen. Ett manus hemma hos Hanna berättar historien om dessa ungdomar. Hänger de ihop med hennes eget liv och hur ska Taylor kunna hitta sin mamma, för att inte tala om den pappa hon aldrig har träffat?

Först och främst är boken skriven på ett sätt där många små historier löper parallellt och genom varandra. Många saker pågår samtidigt vilket ger ett mycket förvirrande intryck nästan halva boken igenom. Språket som boken är skriven på är egendomligt och ibland stoppades läsningen upp av detta. Jag trodde att det var en översättningsmiss men de som läst boken på engelska säger att det är så boken är skriven.

Så har vi det där med kriget mellan skolan, Jellisarna och Kadetterna. Halva boken handlar om det här fast egentligen har det ingen större mening för sammanhanget som sådant. Det är mest dödligt tråkigt att läsa om möten hit och territorier dit. Och att det sedan var den första gruppen ungdomar som "hittade på" kriget (utan att man egentligen får någon direkt förklaring på hur det fick med alla andra på detta lilla tilltag) gör det hela sanslöst löjligt.

Eftersom två stora historier löper parallellt ska slutet inbjuda till en chock då man inser att dagens ungdomar och gårdagens gäng hör ihop som en liten familj. Njaa, det är rätt uppenbart faktiskt. Det skrivs ju redan ganska tidigt att Tate är med barn. Det enda jag funderade över var om Hanna var Tate eller Narnie.

Var det inte för att jag skulle läsa Jellicoe Road för bokcirkeln hade jag lagt bort den efter att jag fortfarande var uttråkad efter 150 sidor. Alla sa att det skulle bli bättre och efter 150 sidor hittade jag faktiskt något jag gillade och hade Melina Marchetta fokuserat mer på dessa delar hade boken helt klart varit läsvärd.

När Taylor börjar minnas sitt tidigare liv med sin mamma börjar jag faktiskt fokusera. Äntligen händer det något intressant och spännande. Tunneln, eldsvådan och räddningsaktionen får mig lite på nålar men tyvärr händer detta inte förrän i typ tredje kapitlet innan slutet. Men måste Taylor få astmaattacker hela tiden? Ännu en kvinnlig rollfigur i en ungdomsbok som andra måste ta hand om. Tur att hon har en stark karl vid sin sida också!

Drakhornet av Oskar Källner

Då har jag just avslutat ännu en riktigt bra ungdomsbok. Den här tillhör fantasygenren och riktar sig till ungdomar i 12-15-årsåldern. Boken heter Drakhornet och ska var första boken i en serie som kallas Nornornas vävnad. Än så länge verkar det bara finnas två böcker i serien. Boken är skriven av Oskar Källner.

Jag måste säga att jag älskar den här typen av böcker. Det är både saga, fantasy och folktro blandat om varandra. Vi får möta troll, näcken, drakar, älvor och flera andra väsen. Dessa är verkligen en frisk fläkt bland alla vampyrer och zombier.

Drakhornet handlar om Erik som vi lär känna då han är på flykt från Stockholm. Riktigt vad det är han flyr ifrån får läsaren inte veta något om. Frågan är om Erik vet själv till att börja med? Först har Erik sällskap av flera andra under sin flykt, däribland Hrolf. Hrolf är som en far för Erik och när några soldater hinner i fatt sällskapet tvingas Erik gömma sig i buskarna och se på medan Hrolf blir kallblodigt mördad. Erik flyr för sitt liv innan hann hamnar i den lilla bygden Kilsbergen. Där blir Erik omhändertagen av kyrkoherden och dennes fru och får dessutom snart goda vänner. Dock är det något som är märkligt med Erik. Inte bara har han en vanskapt fot, han upptäcker även att han besitter unika förmågor som han måste lära sig att behärska. Något som försätter honom i problemsituationer gång på gång. Fler frågor hopar sig snart, som varför kyrkoherden har en stridstränad häst, varför Erik absolut inte får röra det horn Hrolf skickade med till kyrkoherden och hur Eriks nyfunne vän, Hanna, ska undvika att bli bortgift med en gammal gubbe.

Drakhornet är en mycket spännande berättelsen och självklart kommer jag att kasta mig över del två, Skogens hjärta.

Jag väntar under mossan

Jag väntar under mossan är en bok som skulle passat mig helt utmärkt när jag gick i mellanstadiet. Det var en period när jag verkligen letade efter att bli skrämd, gärna av spökhistorier (minns särskilt en som hette Pojkarnas toalett. Skrämmer mig fortfarande när jag tänker på den). Vilken perfekt sommarläsningsbok!

Jag väntar under mossan handlar om Tilda som själv är uppvuxen i England men som åker till Sverige på somrarna till sin morfars lantställe i de svenska skogarna tillsammans med sin mamma och pappa. Morfadern lever där helt ensam eftersom mormodern är försvunnen sedan många år tillbaka. Tilda har en slags känslighet för det övernaturliga som hon troligtvis ärvt från sin mormor. Den här sommaren utvecklas hennes krafter och hon finner sig stå öga mot öga med både ett och två mysterier. Samtidigt viskar något litet och ensamt till henne ur mossan.

Amanda Hellberg har hämtat sin inspiration från folksägen och gammal tror på de väsen som man trodde besjälade skogarna förr. Vi möter häxor och bottenlösa sjöar. Näcken och tomtar. Jag älskar när författare använder sig av dessa väsen som skrämde människor för något århundrade sedan. Allting är magiskt och det är inte alla skogens väsen som är goda. Något som Tilda snart kommer att bli varse. Dessutom möter hon Emil som bor i ett närbeläget hus. Tildas hjärta börjar genast fladdra för Emil och han har en större roll i hennes liv än vad hon först kan ana.

Jag väntar under mossan är riktigt läskig då det prasslar i skogen, viskas utanför fönstret och har man otur kan man få se ett otäckt ansikte medan man sitter på dasset.

Analysera mera?

Via Bokblomma hittar jag en lista som The Guardian har på världens svåraste böcker. Jag har själv bara läst Virgina Woolfs Mot Fyren då jag läste litteraturhistoria back in the days. Det var ett tvång och jag minns att jag tyckte det var en riktigt knepig och ointressant bok. Kanske innebär det att Mot fyren var för svår för mig?

Vid sådan här tillfällen, när de fina och höga böckerna nämns, börjar jag fundera över varför man egentligen ska läsa böcker överhuvudtaget. Själv läser jag först och främst för att bli underhållen, få kliva in i en annan värld, drömma mig bort en stund. Att jag utvecklar mitt språk, lär mig nya ord och formuleringar är ju fin topping på grädden. Men om jag inte förstår vad det är jag läser, om varje ord ska analyseras och vändas på så känner jag att läsningen tappar sitt värde för mig. Så jag känner absolut inget sug efter att läsa de andra böckerna på denna lista.

Detta att jag läser utan att analysera allt för mycket gör väl att jag inte riktigt håller med i diskussionen som tog form hos Lyran efter att hon läst första boken i Twilightserien  Frågan om Twilight till och med kan vara skadlig för ungdomar med förebilder som Bella och Edward uppstod. Bella som den hjälplösa kvinnan som inte klarar något själv medan Edward är den dominante mannen som till och med kryper in genom fönstret och tittar på den sovande flickan under nätterna. Jag har givetvis stört mig på den hjälplösa kvinnan i dessa serier förut. Och att det är hög litteratur tror jag inte så många kommer att hävda. Dock tror jag inte heller att ungdomarna tar mer skada av de här serierna än vad de gjorde av skräck-/våldsfilmer på 80-talet (då den diskussionen var igång). Om man analyserar för mycket så kan allt vara skadligt. Pippi blir en dåligt förebild med damp och Tommy och Annika hennes nickedockor som följer henne minsta vink. Vad är en bra förebild? Är Vanessa i Cirkel-böckerna en bra förebild med sina korta kjolar och förkärlek för alkohol och se?. Är Katniss i Hungerspelen det. En mördarmaskin som aldrig förstår att hon blir manipulerad både till höger och vänster. Har författare till ungdomsböcker ett ansvar mot ungdomar överhuvudtaget? Har förlagen ansvar att tänka till då de väljer att publicera ungdomsböcker?

Eld

Under helgen sträckläste jag Eld. Del två i triologin om Engelsfors och de utvalda. Efter upptäckten om sina krafter och allt som hände i Cirkeln ska de utvalda börja andra året på gymnasiet. Samtidigt utforskar de sina krafter och filurar över när apokalypsen egentligen ska komma. En konstig sektliktnande organisation dyker upp i Engelsfors och frågan är om den bara drivs av några fanatiker (som råkar vara föräldrar till Elias som vi minns från Cirkeln) eller om det är demonerna som har ett finger med i spelet än en gång. Dimridåerna lättar en aning och Anna-Karin ska snart ställas inför rätta av rådet för att hon bröt mot de magiska lagarna i förra boken.

Det smarta med Cirkeln och Eld är att de utvalda består av flera olika personligheter som man troligtvis kan återfinna i den vanliga gymnasievärlden. Den populära mobbaren, snygga tjejen med smak för sex, plugghästen, den mobbade och den alternativa. Alla kan relatera till någon. Sedan är tjejernas personligheter inte heller så statiska. Den populära kommer från ett väldigt ytligt hem och hennes sätt att agera bygger i grunden på osäkerhet. Till exempel. Smart. Men jag köper det såklart och jag älskar Eld precis som jag älskade Cirkeln.

Inte förrä 2013 kommer del tre Nyckeln. I can´t wait!

Cirkeln

Jag tycker inte om att läsa böcker när de är sådär nysläppta och hypade. Därför har jag undvikit Cirkeln trots att den hyllats både här och där. När del två, Eld, släpptes kände jag att jag kunde läsa Cirkeln och att det ändå kunde bli min egen läsupplevelse. Och ja, jag läste och älskade!

Cirkeln har så många olika karaktärer och eftersom den skildrar många olika liv och personligheter så blir den aldrig tråkig. Man vill bara läsa och läsa.

Cirkeln handlar om några ungdomar i gymnasieåldern. Ingen av dem är vänner från början, snarare finns det mobbare och mobbade bland dem. Det som binder dem samman är att de alla är utvalda och att de är utvalda att bekämpa ett krig. Några av dem upptäcker att de har krafter utöver det vanliga. Några av dem risker att bli mördade av en mystisk röst som får det hela att se ut som självmord. Dessa ungdomar måste nu börja samarbeta och hitta ett sätt att förenas trots sina olikheter. Innan de alla har utsatts och dukat under för den otäcka, mordiska rösten.

Vad kan man säga? Jag studsar runt här hemma och väntar på vardag för kanske kanske har Eld hittat hem till min låda då!!

3 X häxor

Jag började mitt lilla Maj Bylock - tema med att läsa de tre första böckerna ur häxserien. Häxprovet, Häxans dotter och Häxpojken.

Häxprovet är den första i serien och handlar om Anneli som bor i ett litet torp långt inne i skogen. Där finns även Annelis 5 -åriga lillasyster, en nyfödd lillebror, en sträng pappa och en mamma. Hela familjen kämpar för den dagliga överlevnaden och alla måste dra sitt strå till stacken. En dag då Anneli lämnats ensam med sina småsyskon bestämmer hon sig för att snabbt springa ut i skogen för att samla lite smultron. Hon är så hungrig och hemma finns inget att äta. När hon plockat och ätit sig mätt känner hon helt plötsligt röklukt och inser att det lilla torpet brinner för fullt. Anneli blir så rädd att hon springer rakt ut i skogen. Efter en lång vandring kommer hon fram till en stuga där det bor en kvinna som heter Ylva. Anneli har då tappat minnet så pass att hon inte ens minns sitt eget namn. Ylva tar hand om Anneli och det visar sig att till Ylva kommer människor för att få hjälp med olika krämpor. Sakta men säkert lär sig även Anneli den goda läkekonsten. En dag kommer en man till stugan som vill att Ylva ska göra så att hans granne dör eller åtminstone blir svårt sjuk. Då Ylva vägrar har hon skaffat sig en fiende. Denne man sprider ut att Ylva är en häxa och när hon och Anneli kommer till byn för att skaffa förnödenheter tillfångatas Ylva. Byborna plågar henne så svårt att hon dör av sviterna och Anneli måste rymma för att inte gå samma öde till mötes. Hon får hjälp av en tiggarpojke för att ta sig därifrån och lyckas få med sig några av Ylvas örter och dessutom Ylvas stora svarta bok som innehåller alla recept och formler. Det visar sig att tiggarpojken är Annelis lillebror som överlevde branden. Han leder henne hem till det gamla torpet och Anneli återförenas med sin familj igen och får tillbaka minnet.

Häxans dotter handlar om hur Anneli, med rädsla för att bli upptäckt och utpekad som häxa även hon, återigen drar på flykt. Denna gång utklädd till pojke. På vägen träffar hon en pojke som hete Bengt. Båda blir förälskade i varandra och Bengt tar med Anneli till den stora fina gård där han bor för att Anneli ska ta tjänst där som piga och för att de ska kunna vara tillsammans. Bengt vill gifta sig med Anneli och när hon inser att hon är med barn berättar Bengt för sin mor Gertrud. Men Gertrud vill inte att Bengt ska gifta sig med en fattig flicka och då hon märker att Anneli kan blanda läkande brygder ser hon till att föra Anneli på porten en kväll när Bengt inte är hemma. Gertrud hotar att berätta för alla, även Bengt, att Anneli är en häxa. Anneli börjar själv tro på att hon är en häxa och flyr än en gång iklädd pojkkläder. Efter vägen läser Anneli igenom alla recept och ramsor i Ylvas stora svarta bok och inser att allt som står där är gott. Först då blir hon säker på att hon själv är god. Anneli kommer fram till ännu en stad där hon får arbete och bostad. Hon kan inte låta bli att hjälpa människor och då hon räddar borgmästarens fru, något som doktorn inte klarade, blir hon själv utsatt för häxstämpeln. Till skillnad från Ylva tar Anneli inte emot anklagelserna helt tyst utan ber alla som hon gjort ont att träda fram och säga det. Folket i byn har bara gott att säga om Anneli och då borgmästarens fru tar på sig att läsa igenom Annelis bok för att se om där finns något ont blir blir hon senare befriad eftersom ingen hittar något ont i boken. Anneli föder såsmåningom en son och med ett mycket större självförtroende bestämmer hon sig för att vända åter till Bengt och förklara allt för honom. Bengt tar emot henne med öppna armar, allt blir frid och fröjd och de gifter sig till slut.


Häxpojken handlar mest om Anneli och Bengts son, Ulv. Ulvs far köper en vacker, silverskimrande häst åt honom. Hästen blir det käraste Ulv har. Anneli vill inte att Ulv ska veta något om vad hon kan göra och vill inte använda sina förmågor utanför hemmet. Hon är fortfarande rädd för att bli anklagad för att vara en häxa. Ulv börjar dock undra och hittar till slut Annelis förråd och stora svarta bok på vinden. Även den elaka svärmodern Gertrud hjälper till att sätta griller i huvudet på pojken. En kväll rider Ulv ut på myren med sin älskade häst. Dock driver han på hästen för ort och blir avkastad medan hästen själv sjunker i dyn. Anneli och Bengt hittar Ulv avsvimmad tack vare deras trogna hund. Ulv har bara en bruten arm men de lyckas inte rädda hästen och måste tyvärr avliva honom. Ulv ligger länge i någon slags halv medvetslöshet. Då han vaknar till och upptäcker att Anneli och Bengt avlivat den kära hästen tror han inte att de gjorde nog för att rädda den. I ren ilska och sorg rymmar Ulv hemifrån. Han kommer till slut fram till en gruva där han tar jobb som gruvpojke. Ett hårt arbete där inte många blir långlivade. Ulv träffar även den starkaste mannen i bygden och då han smyger fram till hans hus för att låna ett bäverskin, för att läka en av hästarna i gruvan, tar mannen honom på bar gärning. De blir dock vänner och i stället för att slita i gruvan får Ulv arbete hos den starke. Boken slutar med att det visar sig att denne starke man är Ulvs morbror!

Jag tycker fortfarande att böckerna är oerhört underhållande och spännande. Jag skulle absolut rekomendera dem till en flicka eller pojke i 9 -årsåldern. Det enda jag som vuxen kan klaga på att denna splittrade familj hittar tillbaka till varandra väldigt lätt, gång på gång. Men som barn tror jag inte att man reflekterar över detta. Då ska det vara lyckliga, härliga slut!!