En liten uppdatering

Jag är fortfarande väldigt förkyld och har massor att göra på jobbet så nu_har_jag_faktiskt_inte_TID att vara sjuk mer. Har försökt vila hela helgen så kanske det släpper lite. Förövrigt är det mesta spanska jag läser. Men som kvällslektyr tar jag fortfarande med mig tjocka King-boken Dreamcatcher till sängen. Ger både armmuskler och spännande drömmar. Med risk för ryggskott drar jag dock inte med mig just den boken på bussen. I stället åker jag fram och tillbaka med en liten nätt pocket. Närmare bestämt Tvingade till Tystnad av Kaa Enberg. Då och då återkommer jag till Stalin, Sovjetunionen och Gulag-lägren i min läsning. Just den här boken handlar om svenskar som utvandrade till Sovjet där de trodde att de skulle få vara med och bygga upp en socialistisk arbetarstat. Dessa människors dröm byttes tyvärr kanske snabbt ut mot en mardröm.

Snart är det dessutom dags för bokmässa igen. Jag har som vanligt inga speciella planer mer än att strosa runt, känna atmosfären och kanske få med en och annan bok hem. Känner jag mig själv rätt kommer dock packningen hem vara tyngre än vad jag tror.

Andningsgunga

Andningsgunga som är skriven av Herta Müller handlar om en ung man från Rumänien som vid 17 års ålder blir deporterad till ett arbetsläger i Sovjetunionen. Boken handlar om en man eftersom Herta Müller inledde ett samarbete med Oskar Pastior, en rumänsk författaren. Han hade själv suttit i Gulagläger i Ukraina. Dock fick Herta skriva boken själv eftersom Pastior avled 2006. Det är ändå Pastiors anteckningar som boken är baserad på. Boken är mycket poetiskt skriven och jag brukar vanligtvis ha lite svårt med den stilen. Men i Andningsgunga är språket och alla dess metaforer en stor del av läsupplevelsen som verkligen gör att man kan tränga in i huvudpersonens upplevelse av lägerlivet. Huvudpersonen talar om Hungerängeln, Hjärtskyffeln, Den vita haren bland annat. Vilket syftar på de hemska upplevelser som fångarna i lägren dagligen levde med. Som vanligt när jag läser böcker om Gulaglägren förfäras jag över hur människor kan leva på så lite och ändå överleva. Det som förenar alla skildringar från överlevanden från Gulaglägren (och andra läger med, även de som tillbringat en längre tid i fängelset upplever detta) är att då de kommit ut ur lägren kommer de ändå aldrig därifrån. Det är en stark upplevelse för mig. Till sist måste jag säga att jag verkligen fastnade i boken och måste läsa mer av Herta Müller vid ett senare tillfälle.