tisdag 14 juni 2011

Skuggbiblioteket

Man måste bara skratta åt dessa små texter som står på boken du just ska läsa. Alla är de ju glada tillrop som gör reklam för hur himla bra boken är. Min erfarenhet har varit att ju mer "reklam" framme på boken, desto tunnare innehåll. På Skuggbibliotekets framsida finns en liten reklamskylt och det står "En vacker bok om att ha ett passionerat förhållande till böcker och läsning". Sko,j för beskriver man boken på det sättet kan man undra om recensenten ens läst hela boken. Det är som att säga att Det handlar om ett gäng glada barn som gillar cirkus. Typ!!

Förövrigt handlar Skuggbiblioteket om Luca Campelli som driver en väldigt speciell bokhandel. När han dör en plötslig död är det sonen Jon som är tänkt att ta över efter fadern. En far som han inte haft någon kontakt med på flera år. Jon har emellertid börjat arbeta som advokat med en uppåtgående karriär och har till en början ingen tanke på en ny karriär som bokhandlare. Såsmåningom går det upp för Jon att detta inte är någon vanlig bokhandel och de som arbetar där inte är några "vanliga" människor. De har alla förmågan att påverka andra människor bara genom att läsa en bok för dem eller påverka den som själv läser en bok. De kallar sig för "lettorer" och man anar att även Jon besitter någon av dessa förmågor. När det sker fler mystiska händelser och fler männsikor avlider blir Jon allt mer indragen i bokhandeln och det som sker bakom kulisserna.

Boken är spännande och fängslande på ett sätt. Det är en spännande berättelsen som håller en fången till slutet. På ett annat sätt är boken lite långdragen och jag fastnar inte riktigt för språket. Jons och Katherinas relation är minst sagt krystad. Vad jag saknar är en finare övergång mellan att de nästan är motståndare, till vänner till att de är totalt förälskade. Detta tycks ske från ena sidan till den andre. Inte heller Katherinas karaktär köper jag rakt över. Hon är lite platt och många gånger rent störande. Nu låter det kanske som att jag hatade boken men det gjorde jag inte alls. Dock är det en läsa-på-stranden-bok snarare än en jag-kommer-aldrig-glömma-dig-och-vill-läsa-igen-bok. Ni fattar va?? :-)

1 kommentar: