måndag 10 september 2012

Tistelblomman

Maja Grå flyttar till Skottland med sin pojkvän, Jack. Jack har köpt ett gammalt hus ute i ödemarken som båda älskar vid första anblicken. Det är ett renoveringsobjekt men ingen hantverkare från bygden vill ta sig an huset på grund av någon gammal legend och vad som hänt i huset tidigare. Något byborna är väldigt ovilliga att prata om men Maja känner ändå av en närvaro i huset. Samtidigt vågar hon inte berätta för Jack att hon kan se saker som ingen annan ser och detta gör att de glider allt längre ifrån varandra. Maja är också lite som Bella i Twilight. "Jag är ovärdigt honom och det var väl det jag visste från början". Suck.

Jag måste säga att jag är grymt besviken på den här boken och på Amanda Hellberg. Jag gillar spökstämningen men det är väl nästan det enda jag inte stör mig på. Jag klarar inte av hur det tassas runt detta som hänt i huset halva boken igenom. Maja frågar dem Jack och hon hyr av men de vill inget säga. Maja frågar en gammal dam men hon vill inte prata om det. Maja frågar Jack men han vill skona henne eftersom hon varit med om så mycket. Och det är ju bara skrock. Till slut vill jag nästan skrika: "Men snälla, kan ingen bara TALA OM vad som har hänt!!". Jag orkar heller inte med när folk bara ska anta att andra människor gjort saker och sedan handla utifrån det utan att prata med personerna ifråga. Det gör mig galen och man vet alltid att det inte är på det vi som människan tror. Till sist: Maja är ett mähä. Det är skönt att hon är med så lite i Styggelsen för annars hade den boken inte varit årets bästa för mig.

4 kommentarer:

Ela sa...

Jag blev också irriterad på det där att ingen någonsin berättar om det hemska som hänt. "Nej, nej, vi låter det unga paret flytta in där trots att vår tystnad kan betyda att de råkar väldigt illa ut." Visserligen skulle det inte bli läskigt om man fick veta allt på en gång, men samtidigt så blir det overkligt att absolut i n g e n berättar något alls. Bryr sig folk så lite om sina medmänniskor?

Det mörka tornet sa...

Ja men eller hur!! Det är ju också väldigt irriterande att boken hinner gå så långt innan man egentligen får veta vad det handlar om. Det skulle varit mer spännande att få veta tidigt och sedan att det hänt mer spökliga saker som hade med det att göra. Nu blev det hela bara platt.

Feuerzeug sa...

Läste du Döden på en tråkig häst? Tog mig inte många sidor in förrän jag ville kräkas på Maja och alltihop. Inte min grej heller.

Det mörka tornet sa...

Vad rolig du är! :-) Jag läste den och tyckte om den faktiskt. Men jag kan förstår vad du menar. Maja och hennes liv är väldigt mycket snark-varning. Styggelsen älskade jag och även Jag väntar under mossen var mycket bra. Kanske ska Hellberg skriva mer sånt och hålla sig helt borta från Maja?