Boken handlar om det verkligt surrealistiska självmordsmuseet som ägarinnan skapat enbart för att motverka självmord och få de människor som går i självmordstankar att ändra sig. Det hon inte vet är att museets syfte blivit ett helt annat. Till museet kommer människor istället för att ta livet av sig. Dock vet ägarinnan inget om det tack vare att den mycket suspekte vaktmästaren sopar igen alla spår med hjälp av ortens läkare. En läkare som har en väldigt speciellt och otäck smak för människokött. Den här delen av boken är otäck, krypande och surrealistisk.
Men boken handlar också om Madalena och Mauro som bor i en liten sagoby och som älskat varandra ända sedan barnsben. Tyvärr ger dig sig ut för att uppleva världen tillsammans och då förändras något mellan dem. Det driver nästan Madalena till vansinne men djupt inom henne dröjer en doft av nybakat bröd.
Även andra människor och deras små berättelser glimptar förbi. Dessa är de fina och småmysiga delarna av den här boken. Andra delar får mig att rysa av äckel. Ibland är det riktigt obehagligt. Ibland otroligt sorgligt. Rhodes blandar skräck med ironi och humor. Summan av kardemumman är dock att det är en riktigt läsvärd liten historia och jag ser fram emot mer av Dan Rhodes.
2 kommentarer:
Tänk, den här har jag aldrig hört talas om. men blev lite nyfiken nu :)
Inte?!! Roligt att kunna tipsa dig för en gångs skull!:) Tror inte du blir besviken!!
Skicka en kommentar