Gardell-den underbare mannen!

Visst har jag läst den tredje delen i Torka aldrig tårar utan handskar! Inte trodde ni väl att jag hade missat den?! Det var ett tag sedan jag kom till sista sidan men boken finns fortfarande kvar hos mig och vissa delar står ut extra tydligt! Som helhet innehåller den här triologin så mycket kärlek, vänskap, härlighet och finhet. Samtidigt är den mörk, fruktansvärd och allvarsam. Ibland gråter man. Ibland skrattar man.

Det jag minns bäst från Döden såhär i efterhand är självklart det sorgliga och melankoliska men ganska passande slutet. Jag minns även den stackars Pauls dödskamp och hur även hans begravning blev storslagen in i sista detalj. Tanken att bli utesluten från sin älskades begravning för att ens kärlek anses fel av andra griper extra hårt om mitt hjärta. Och så den skrämmande aids-sjukdomen som tagit så många utan nåd. Detta är böcker som behövde skrivas. Allmänheten behövde kännedom. Eller bli påminda. För det här är ännu en sådan sak som vi säger: "Det får inte hända igen!!" om. En sak som säkert kommer att upprepas bara för att människorna är sådana. Nästa gång är sjukdomen bara en annan.

Nu är "Torka aldrig tårar utan handskar"-resan slut för min del, även om jag tänkt att jag ska se filmen snart. Dock har ju Jonas Gardell just nu en föreställning på Maxim-teatern i Stockholm som jag gärna vill se. Mitt enda liv heter den som säkert alla vet redan. Med tanke på hur jag gillar nästan allt från twitteruppdateringar till tv-soffaintervjuer med den mannen så är jag väldigt sugen på att se föreställningen. Vi får se om jag unnar mig en weekend till storstaden snart!!