söndag 7 november 2010

Läsdilemma

Under gårdagskvällen började ljag äsa i Haruki Murakumis bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Inte vet jag vad jag hade väntat mig men antagligen hade jag inte läst särskilt noga vad boken handlade om eller så tänkte jag bara: "Murakami, måste vara en vinnare" eftersom jag läst både Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen tidigare och älskat dem. Mitt misstag var nog att jag inte fattade 1. att det var en självbiografisk bok 2. att den verkligen handlade om löpning och att titeln inte bara var en metafor. I vilket fall, sexton sidor in i boken kände jag att just det faktum att jag skulle tvingas läsa om löpning sida upp och sida ner inte gjorde det värt besväret. Kan inte tänka mig något tråkigare faktiskt. Så lite frustrerat kastade jag boken åt sidan och tog istället upp mitt gamla sönderlästa exemplar av Stephen Kings andra novellsamling: Den förskräckliga apan. Det var längesedan jag läste den och just denna novellsamling är kanske Stephen Kings bästa och mest nervkrypande. Min favoritnovell Dimman finns i samlingen. Dock läste jag inte om den denna gång eftersom den fortfarande är skadad efter filmen med samma namn. Jag säger filmen med samma namn eftersom det inte är samma berättelse. Det kanske verkar så i början men hollywood måste såklart ta Kings fina, öppna slut som gör novellen än mer krypande och läskig och göra det till något smutsigt, helt ofattbart och totalt värdelöst.

De noveller jag däremot läste under gårdagskvällen var:

Den förskräckliga apan som lämnade mig i total skräck när jag läste den för första gången i mina tidiga tonårsår. Berättelsen handlar om Hal som redan som fyraåring hittar en uppdragbar apa som fungerar så att när man drar upp den slår apan ihop två symbaler som den håller i händerna. Apan fungerar dock inte, om den inte själv vill. När Hal minst anar det börjar apan att slå ihop symbalerna med ett otäck grin på läpparna. Vid samma tidpunkt dör alltid någon i Hals närhet. Hal försöker göra sig av med apan gång på gång men den kommer alltid tillbaka. Är det Hals tur nästa gång apan slår samman sina cymbaler eller någon annan i hans familj. Vem står på tur? Vem kommer att dö?

Flotten som handlar om fyra ungdomar som i ett smått berusat tillstånd en sen oktoberkväll bestämmer sig för att ta farväl av sommaren genom att simma ut till en flotte. Flotten ligger mitt i en sjö där den ena flickan ofta badar på sommaren. Det är kallt i både luften och i vattnet när de kommer fram till stranden. Detta hindrar dem dock inte utan de springer tjutande ut i vattnet och tar sig upp på flotten. Då får de syn på en stor svart fläck som flyter runt på vattenytan och vilken de först tror är en oljefläck. Det visar sig dock vara något långt värre när det stora svarta saken börjar sluka dem en efter en. Deras enda skydd är att stanna kvar på den rangliga flotten och akta sig för att kliva på hålen mellan brädorna.

Stephen King är fenomenal på att ta vardagliga ting och göra dem till något ondskefullt och hemskt. Vampyrer, clowner och monster skrämmer inte mig. Det är de vardagliga sakerna som ett förvridet sammanhang får håren att resa sig bak i nacken på mig.

3 kommentarer:

Anonym sa...

jag förnekar också fortfarande den där filmen...
och åååh, den förskräckliga apan, den är ganska sönderläst av oss båda va? ;)

//lillasyster

Queen H sa...

min stackars bror såg filmen vid namn Dimman utan att ha läst novellen. jag försöker ihärdigt få honom att läsa den nu men tyvärr tror jag att hollywood givit honom en irreparabel skada...

Det mörka tornet sa...

Sis: Förnekelse är bästa försvar! Tror nog att det är bådas vårt fel att boken faller i bitar numera! :-)

Queen H: Herregud! Du måste lyckas övertala honom! Han vet inte vilken skada han lidit! :-)