Den sista kontinenten

Jag läser på adlibris att Terry Pratchett tydligen skrivit mer än 40 böcker om skivvärlden! Detta är bok 22 och hur många har jag läst? Ett tiotal kanske? Vad som är det bästa med detta är att det finns så många fler skivvärldenböcker att upptäcka!

Av Skivvärlden-böckerna är nog de bästa de som handlar om den inte alltid så lyckade hjälten Rensvind och hans trogna följeslagare bagaget. En annan favoritkaraktär är Döden. Man skulle nästa kunna se fram emot att vakna upp som död om det var Terry Pratchetts småironiska död som väntade på en i livet efter detta.

I Den sista kontinenten får läsaren möta både Rensvind, Bagaget, Döden och flera av trollkarlarna från Osynliga Universitetet. Rensvind har lyckats hamna på en plats där man aldrig hört talas om regn, där det är hett som i helvetet och där det mesta är dödligt giftigt. Rensvind drars än en gång in i en rädda-världen-historia där hans uppgift mest är att virrvla med och följa händelseförloppet utan att kunna ha någon riktig påverkan på de händelser som sker. Det är mycket får, mycket No Worries och en del kängrur. Trollkarlarna lyckas däremot tas sig flera tusen år tillbaka i tiden och möta en riktig skapelsegud. Men hur ska de komma tillbaka utan att ändra framtiden? Och hur ska de kunna bota den stackars sjuka bibliotikarien som ändrar form varje gång han nyser?

Att Terry Pratchett driver ganska starkt med Australien i den här boken kan man knappast undgå att lägga märket till. Platsen som är så varm och dödlig men som vars invånare ändå tycker är den bästa platsen på jorden. Ironin haglar som vanlig och ska man läsa en bok som får en att skratta högt under läsningens gång, då ska man läsa Den sista kontinenten.