Det mörka tornet II

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna skriva om del 2 i Det mörka tornet - serien utan att skriva något enda spolierande. Därför får ni, helt enkelt, se hela det här inlägget som en spoiler. Beror helt enkelt på hur känslig du är för sådant och ju längre du läser desto mer kommer du antagligen få veta.

Början på den här boken alltså. Någon av de mest läskiga litterära scener jag vet. Huuuga. Nämner det bara med ett ord: humstruositeter. Dessa varelser spelar en ganska stor roll boken igenom.

Nåväl. Roland börjar sin vandring ensam men når ganska snart fram till en dörr som står helt ensam på stranden. När han går genom dörren kommer han att befinna sig i vår värld, kan man väl säga. Året är 1987 och han "möter" Eddie, den förste i Rolands lilla ka-tet. Senare (efter mycket möda) når de tillsammans fram till en andra dörr där den tredje personen Odetta/Detta befinner sig. Året är 1964. Den här märkliga människa är kluven i tu på mer än ett sätt. Frågan är om hon kommer att vara god eller ond när allt är över? Den tredje dörren finner denna sällsamma skara till slut. Här har vi det största eldprovet för Eddie och Odetta/Detta som stannar kvar på stranden men även för Roland som kliver genom dörren till år 1977. Här börjar böckerna och världarna för första gången flyta samman på allvar.Vi blinkas inte bara tillbaka till den första delen av mörka tornet - böckerna utan även till en annan av Stephen Kings böcker. Någon som kan minnas var den ökände Randal Flagg dök upp förra gången? Han är dock inte med särskilt länge utan blinkas bara förbi lite snabbt i ett minne.

Det är i den här boken som spänningen verkligen tar fart och äventyren börjar på allvar. Vem kommer att överleva? Vem kommer att visa prov på verklig revolvermannastyrka? Och Det mörka tornet då? Varför är Roland egentligen så fixerad vid det? Så till den milda grad att han är beredd att offra alla sina vänner och alla han älskar för att nå fram till det....