Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Jag måste börja med att säga att jag verkligen gillar den här framsidan. Lite mystisk, vacker och spännande liksom. Och jag tycker Ninni Schulman har kunnat hitta lite fristående karaktärer från deckar/krimstereotyperna. Den stora huvudpersonen här är Magdalena som visserligen är deprimerad och ensam efter en uppslitande skilsmässa där hon blivit utbytt av någon yngre. Dock tycker jag inte att Margareta är den där klassiska stark-på-utsidan-men-ack-så-trasig-inuti som kvinnliga huvudpersoner oftast är i den här genren. Inte försummar hon sitt barn eftersom jobbet är hennes kall heller. Skönt. Så finns det en kvinnlig polis med i rollistan såklart. Inte heller den klassiska kvinnliga-polisen-som-måste-vara-hård-och-tuff-i-en-mansdominerad-värld har Schulman tilldelat polisen Petra. Jag tycker överlag att Ninni Schulman har lyckats bra med karaktärerna. De är inte stereotypa överlag utan mest som folk faktiskt är i verkligheten. Magdalenas son är adopterad och Petras dotter outar sig som lesbisk. Jag gillar hur Schulman tar in dessa teman i en bok av det här slaget.

Storyn är den att Magdalena flyttar från stora Stockholm tillbaka till uppväxtorten Hagfors. Där börjar hon jobba på lokaltidningen och förväntar sig inga stora scoop i den lilla byn (Oj, där kände jag mig en stund som Björn B. Jakobsson). Dock hittas en flicka mördad i en jordkällare samtidigt som en annan flicka försvinner spårlöst. Polisens uppgift blir nu att förstå om detta är samma flicka det rör sig om eller om händelserna på något viss hänger samma. Magdalenas uppgift är att rapportera till allmänheten och kanske lägga sig i en smula.

Jag gillar den här boken för att den 1. känns mer äkta än många andra i samma genre 2. utspelar sig i mitt värmland 3. har en intressant och bra story som är tillräckligt genomarbetat så det inte är så lätt att klura ut vem som är mördaren redan på sidan 10. Kanske har jag hittat den författare inom deckare/krim som jag faktiskt vill och orkar läsa? Schulman har skrivit en bok till efter Flickan med snö i håret, nämligen Pojken som slutade gråta. Jag får hoppa på den med tror jag bestämt!