Sofi Oksanen får mig som vanligt att tappa andan lite grann. Hon skriver om starka ämnen och skildrar personer som har fel och brister precis som vem som helst. Det är inga romankaraktärer utan verkliga människor som antagligen finns där ute. De berör och ropar till dig.Baby Jane är Oksanens andra roman och inte alls hennes bästa. Med det menar jag inte att den är dålig, långt ifrån. Det är bara det att Utrensning och Stalins kossor är så otroligt otroliga!
Baby Jane är skriven utifrån ett berättarjag som vi aldrig får veta namnet på. Hon berättar om sin stora kärlek, Piki. Piki som är en stark individ som drar människor till sig men som till slut dukar under för en depression som är så stor att hon inte kan gå ut utan blir beroende av att andra gör saker åt henne. Berätterskan kan bara se på när hennes älskade dukar under allt mer och det leder även till att relationen blir lidande samtidigt som denna kvinna dras med sina egna problem. Baby Jane skildrar en karusell av kärlek, sex, piller, ensamhet, instängdhet och förtvivlan. Särskilt slutet berör mig!
6 kommentarer:
Tycker att Pino är allt annat än stark. Hon är många saker, men inte stark.
Dock väldigt bra bok på sina sätt, om man gillar depression, ångest, sorg och totalt jävla mörker. ;)
Jag uppskattade den, men tyckte inte om den, ifall det kan låta rimligt.
Har inte läst Oksanen, men sett Utrensingen som teater och det var en väldig upplevelse
Feuerzeug: Jag menar att hon är det till att börja med. När berättarjaget lär känna henne. Eller uppfattas som det. Berätterskan säger att hon först inte förstod vad Pikis sjukdom innebar trots att hon mådde dåligt själv. Jag var lite otydlig där inser jag. :-)Tycker inte heller att Piki är en stark person.
Alla Oksanens böcker är väldigt mörka och det är väl lite vad som fängslar mig. Oksanen sägs ju vara en författare som inte är rädd för att "ta i" heta ämnen. Jag förstår vad du menar! :)
...med näsan i en bok...: Det måste ha varit en upplevelse! Skulle vara intressant att se hur de gjorde om boken till teater. Boken är otroligt bra tycker jag!
Åh, den här hade jag glömt! Tyckte om den men mådde dåligt hela tiden jag läste den. fanken att man klarar av att läsa sådana böcker ändå, egentligen.
Jo, så kände jag oxå! Sorgen är så genomgående genom hela boken...det och längtan, ångesten! Det är tungt att läsa men det ger mig mer att läsa sådant än dussinböcker!!
Hej! Har inte läst Oksanen, men det låter som en läsvärd bok. Kan ibland vara lite bra med en författare som vill skildra den nakna verkligheten:ångesten,kärleken sorgen, smärtan..
Tror att jag vill läsa hennes bok, får bara invänta rätt sinnestämning;-)
Skicka en kommentar