En kväll med hemsökta hus är perfekt!

Lördag kväll. Vad gör den här lilla familjen då tro? Jo barn och man sover tidigt tillsammans i sovrummet och   jag ser fram emot att läsa en läskig bok och bli lite lagom skrämd. Det var längesedan nu och jag behöver det. Film kan jag bli superrädd för medan böcker nästan aldrig skrämmer mig sådär in på skelettet. Tråkigt nog! Men då jag på tips från Lingonhjärta bestämde mig för att läsa Shirley Jacksons The Hautning of Hill House hade ändå hoppet om lite kalla kårar vaknat. Och lyckades den här boken skrämma mig tro? Det är något med stämningen i den som gjorde att jag blev lite uppskrämd och fick skynda mig in i sovrummet till de andra då jag släckt alla lampor i huset. Och då har jag ännu bara kommit halvvägs genom boken och det enda som har hänt invånarna i det här huset är att det känner av en otäck stämning och att dörrar som de vill låta stå öppna stängs av sig själva. Ja, jag har riktigt goda förhoppningar om lite mardrömmar i natt. För det finns inget som får adrenalinet att skjuta till så som en riktigt läskig spökhistoria. Jag är nämligen en sån där knasig person som älskar att bli skrämd av monster och spöken. Skrika och dra täcket för ögonen. Rycka till när några löv blåser förbi fönstret. Fullständig rapport om eventuella otäckheter i The Haunting of Hill House återkommer jag givetvis med! Mohaahaahaaa (elakt häxskratt)!!!