Stallo utspelar sig i Norrlands karga ödemark. Där uppe i skogarna tog Susso Myréns morfar en bild av en björn som bar något underligt på sin rygg en gång. Ingen kunde säga vad det var för en figur som satt där på björnen men att det var något tidigare osett var morfadern övertygad om. Susso kan inte släppa bilden och varelsen och har påbörjat sitt eget sökande. En äldre kvinna har sett en underlig figur smyga utanför sitt fönster. Susso sätter upp en kamera utanför kvinnans hus och lyckas även fånga figuren på film. När samma kvinnas barnbarn försvinner kan Susso inte släppa tanken på att de där bilderna har något med försvinnandet att göra. Därför påbörjar Susso sitt eget sökande genom landet. På sin resa får hon uppleva saker som hon bara trodde fanns i sagorna. Dessutom börjar mörka krafter inse att Susso är dem på spåret vilket försätter Susso i en stor fara.
Stallo är både spännande och annorlunda och ändå lyckas jag inte fångas riktigt av den här boken. Det är helt okej läsning men inte mycket mer. Jag vet inte om det beror på att alla ständigt går runt med stripigt, skitigt hår och grönt snor som flyger hit och dit. Äckelfaktorn är hög och det stör mig en del faktiskt. Antagligen är detta bara en efterkonstruktion för att hitta en anledning till att jag inte gillade
Stallo speciellt mycket. Jag antar att det bara är sådär ibland. Man blir inte fast trots att det inte finns något konkret varför att ta på.
2 kommentarer:
Vad roligt att få läsa om den här för blev precis tipsad om den även om du blev sådär förtjust. Jag kommer läsa den dock för är ganska så nyfiken på den. Fast den ska bli film tydligen. Har du sett det?
Jag har helt missat att Stallo ska bli film faktiskt! Jag brukar inte gilla att böcker blir film men det här är en sådan som jag nästan tror blir bättre på duken.
Jag tycker absolut du ska läsa! Den var inte dålig men ändå inget som direkt fångade mig! Helt okej trea typ, sedan kan ju smaken vara som baken också. :-)
Skicka en kommentar