Stephen King har skrivit många bra, nerkittlande noveller. Joe Hill har skrivit åtminstone en bok med bra noveller. Far och son skräck. Vinnande kombination eller inte? Jag skulle säga, utifrån denna enda novell, att det är en lysande kombination. För här har vi Kingens starkaste sida. När han tar något vanligt, som ingen annan tänker på och vrider om det till något fruktat. Något illvilligt, ont. Tror nog att sonen har en släng av det där draget också. För här har de tagit vanligt gräs, visserligen ovanligt högt gräs. Och så har de gjort det till en fruktansvärd, halvlevande organism. Går du in i gräset kan du aldrig, aldrig hitta din väg ut. För gräset kräver blod och det kommer göra allt för att få dig att offra ditt, eller någon annans. Den här novellen är klaustrofobisk om inte annat. Jag visste inte att den känslan kunde skapas av gräs.
3 kommentarer:
Åh vill läsa!
Underbart! Vill ha :)
Åh, vill läsa!
Skicka en kommentar