Kärlen av Johan Ring

Jag avslutar novellhelgen med en riktigt krypande novell. Här har vi en ensamstående pappa som gör allt för sin dotter. En dag går dottern ut i skogen för att leka med en kompis. Kompisen kommer ut ur skogen först, nästan rädd. Dottern dröjer och pappan håller nästan på att få panik. När hon till slut är hemma igen andas pappan ut. Men detta är bara början på ett litet helvete som åtminstone fick min rygg att krypa av de där omtalade kalla kårarna.

Och avslutningen. Hugaaa! Bör ej läsas sen på natten när du är ensam hemma!