Mörka platser av Gillian Flynn

Gillian Flynn överlag är väldigt hyllad för sina deckare där trasiga personer står i fokus. Jag själv var inte alls imponerad av Vassa kanter. Flynns huvudpersoner har en tendens att bli väldigt osjälvständiga och nästan lite menlösa. Så kände jag verkligen för Camille i Vassa kanter detsamma gäller för brodern Ben i Mörka platser. Jag har väldigt svårt för den där menlösheten och hur alla bara kan köra över huvudpersonerna. Libby som är den stora huvdkaraktären i Mörka platser är dock inte alls menlös, annars vete sjuttton om jag hade kunnat gilla den här boken så mycket som jag ändå gjorde.

Libby är den enda överlevande efter en massaker där hennes mamma och båda systrar strök med. Libby var endast sju år då detta oerhörda inträffade men vittnade ändå om att det skulle vara brodern som var mördaren. 25 år senare får en grupp människor, som anser att Ben är skyldig, Libby att att gå med på att försöka spåra upp den verkliga mördaren. Libby går med på detta enbart för att hon nästan är utfattig och ser sin chans att tjäna pengar på sitt sökande.

Det som gör Mörka platser så spännande är dels den växling mellan nuet och dået som läsaren får ta sig igenom under sin läsning. Det är dels Libbys sökande i nutid som är handlingen samtidigt som den dag då morden inträffade spelas upp. Detta ger ett driv åt handlingen som håller läsaren i ett hårt grepp av spänning eftersom det är så uppenbart att man kommer få sin förklaring i slutet. Vem och varför är heller inte helt självklart.