De fördömda av Joyce Carol Oates

"En vindlande historia med skräckromantiska inslag". Så beskrivs den här boken bland annat. Och nog är den vindlande alltid. Den far hit och dit mellan olika personer och olika händelser. Du kastas bakåt och framåt i folks liv. Ibland träffar du karaktärer vars inblandning du inte förstår förrän senare. Vissa karaktärer förstår du inte alls. Vissa scener tråkar ut mig något så fruktansvärt och vissa håller mig i ett järngrepp.

Och visst finns det skräckromantiska inslag. Det är nog de bitarna som gör den här boken och som får mig att hålla ut genom detta träsk av text och personporträtt. Det är det fantastiska slutet som gör att jag ändå kan säga att den här boken faktiskt var bra. För emellanåt höll jag ärligt talat på att storkna. Jag brukar alltid säga att tegelstenar är de bästa böckerna eftersom det är författare som skriver långt som verkligen måste tänka till för att få historien att hålla ändå ut. De fördömda hade dock mått bra av att kortas en sådär 200 eller 300 - sidor.