En vecka går fort och nu är jag hemma från Turkiet igen. Lite brunare med några fler upplevelser i bagaget. Till min glädje hade jag valt riktigt bra böcker att ta med som strandläsning så även läsupplevelsen blev något att minnas.
Kärlekens mörka sida av Rafik Schami var en otroligt tjock bok som i en snabb sammanfattning handlar om två klaner som ligger i fejd med varandra, samlade berättelser om de öden som drabbar människorna som tillhör båda klanerna och olycklig kärlek. Allt detta utspelar i Damaskus och intilliggande byar. Boken börjar med att berätta om grundarna till klanerna. Sedan får man följa deras barnbarn Farid och och Rana (som man ändå får säga är de som boken egentligen handlar om) ett tag för att sedan hoppa tillbaka och handla om andra människor. Boken är uppbyggd på det viset för att man ska förstå det som händer Farid och Rana senare i boken. I början tyckte jag det var otroligt svårt att hänga med i alla persongestaltningar och berättelser i berättelsen. Som tur var fanns varje klans släkträd uppritat på insidan av bokens pärm, annars skulle jag aldrig kunnat hålla i sär dem alla. Dock var alla dessa småberättelser ofta både spännande och tragiska. Som helhet måste jag säga att boken mycket bra och läsvärd. Till bokens nackdel får man väl säga att det märks att Rafik Schami har haft denna bok som sitt livsverk och skrivit på den i omgångar. Ibland tappar han därför den röda tråden. (Men han är ju ingen Stephen King som klarar av att skriva på ett verk i flera år som slutar i en 7 böcker lång, välskriven, sammanhängande serie). Mordet som sker i början av boken inser jag att jag hade svårt att knyta tillbaka till när det dök upp igen i slutet. Det blev för många händelser och berättelser emellan. Eller så kanske det bara var jag som hade svårt att koncentrera mig där i solen, på stranden?
Nattfåk av Johan Theorin hade jag hört mycket gott om men inte förväntat mig något av eftersom jag till vardags inte har mycket till övers för svenska deckare. Dock visade sig just den här boken vara mer än en deckare. Kasta in ett stråk av övernaturlighet och jag är fast. Jag tror också att det var den delen som gjorde att jag fastnade för Nattfåk. Hade det bara handlat om mordet tror jag inte att boken varit något för mig. Väldigt lättläst = bra semesterläsning för mig. Det får inte krävas för mycket tankeverksamhet då. En lagom lättsmält bok alltså. Läste även på bokhora att Theorin vunnit Crime Writer`s Associations International Dagger Award med den engelska översättningen av Nattfåk. Inte dåligt! Med tanke på att semestern snart är slut och min "läsa-på-bussen"-tid börjar igen kommer jag nog att stoppa ner mer Theorin i väskan. Även på bussen behöver jag lite lagom lättlästa böcker.
Kärlekens mörka sida av Rafik Schami var en otroligt tjock bok som i en snabb sammanfattning handlar om två klaner som ligger i fejd med varandra, samlade berättelser om de öden som drabbar människorna som tillhör båda klanerna och olycklig kärlek. Allt detta utspelar i Damaskus och intilliggande byar. Boken börjar med att berätta om grundarna till klanerna. Sedan får man följa deras barnbarn Farid och och Rana (som man ändå får säga är de som boken egentligen handlar om) ett tag för att sedan hoppa tillbaka och handla om andra människor. Boken är uppbyggd på det viset för att man ska förstå det som händer Farid och Rana senare i boken. I början tyckte jag det var otroligt svårt att hänga med i alla persongestaltningar och berättelser i berättelsen. Som tur var fanns varje klans släkträd uppritat på insidan av bokens pärm, annars skulle jag aldrig kunnat hålla i sär dem alla. Dock var alla dessa småberättelser ofta både spännande och tragiska. Som helhet måste jag säga att boken mycket bra och läsvärd. Till bokens nackdel får man väl säga att det märks att Rafik Schami har haft denna bok som sitt livsverk och skrivit på den i omgångar. Ibland tappar han därför den röda tråden. (Men han är ju ingen Stephen King som klarar av att skriva på ett verk i flera år som slutar i en 7 böcker lång, välskriven, sammanhängande serie). Mordet som sker i början av boken inser jag att jag hade svårt att knyta tillbaka till när det dök upp igen i slutet. Det blev för många händelser och berättelser emellan. Eller så kanske det bara var jag som hade svårt att koncentrera mig där i solen, på stranden?
Nattfåk av Johan Theorin hade jag hört mycket gott om men inte förväntat mig något av eftersom jag till vardags inte har mycket till övers för svenska deckare. Dock visade sig just den här boken vara mer än en deckare. Kasta in ett stråk av övernaturlighet och jag är fast. Jag tror också att det var den delen som gjorde att jag fastnade för Nattfåk. Hade det bara handlat om mordet tror jag inte att boken varit något för mig. Väldigt lättläst = bra semesterläsning för mig. Det får inte krävas för mycket tankeverksamhet då. En lagom lättsmält bok alltså. Läste även på bokhora att Theorin vunnit Crime Writer`s Associations International Dagger Award med den engelska översättningen av Nattfåk. Inte dåligt! Med tanke på att semestern snart är slut och min "läsa-på-bussen"-tid börjar igen kommer jag nog att stoppa ner mer Theorin i väskan. Även på bussen behöver jag lite lagom lättlästa böcker.
2 kommentarer:
Jag blev också positivt överraskad av Nattfåk, eftersom jag inte heller gillar svenska decakre särkilt mycket. Fast slutet tycker jag var lite tråkigt, hade hellre velat ha ett lite mer öppet slut där.
Ja, det kan vara svårt att knyta ihop ibland. Dock tycker jag nog att slutet var bra och lite sådär lagom oväntat. :-)
Skicka en kommentar