En salig blandning

Japp, nu har även jag läst Johan Ajvide Lindqkvists Låt de gamla drömmarna dö. Det är verkligen en salig blandning av texter av alla de slag. Nedskriva radioprogram, noveller, tv-manus. Även kvaliteten på texterna blir även vitt skilda. Vissa texter gillar jag jättemycket såsom transkriptionen från "Sommar" i P1 som Ajvide var med i 2006. Eller novellerna Elda telefonkataloger och Tindalos. Vissa texter är okej som underhållning. Jag för min del syftar på Antikrundan, Tjejen (som jag läst förut), Fulet. Även om jag tycker att den sista, som kunde blivit en riktigt bra spökhistoria tar död på sig själv med det lilla extra slutet. Andra texter förstår jag inte alls och ser inget underhållningsvärde i dem heller. Till exempel Ansiktsburk eller Män med ögon som blåbär och mjölk. Känner du Rudi Schmerz? blev jag nästan förbannad på. Babbligt och innehållslöst. Extramaterialet på slutet orkade jag, ärligt talat, inte ta mig igenom.

Antagligen är boken så pass bred att den kan tilltala många olika människor. Jag för min del tycker att en riktigt bra novell ska vara ganska kort och fylld till brädden. När den sedan är slut ska läsaren önska att författaren hade skrivit en hel bok istället för bara en novell eftersom man bara MÅSTE få veta mer! Endast Elda telefonkataloger lever upp till det här.

Kanske är jag överdrivet kritisk men jag står fortfarande fast vid att John Ajvide Lindqkvist nådde sin pik med Hanteringen av odöda och Pappersväggar. Därefter är det han producerat helt okej men ganska medelmåttigt. Med ett visst lyft för Lilla stjärna.