Här rör vi oss över världen! Från England tog jag mig raskt till Nigeria och Lila Hibiskus som är skriven av Chimamanda Ngozi Adichie.
Det största med den här boken är att den berättar om en riktig tyranisk far som styr hela sin familj med järnhand. Allt i religionens tecken. En väldigt dubbel individ som är hyllad av folket för sina generösa gåvor och sin gudfruktighet men som i hemmiljö har skrämt sin fru och sina barn till total lydnad. Det är hemskt och det är inlevelsefullt.
Alltsammans får läsaren till sig genom tonårsdottern, Kambili. Hon återger inte sin far med hatets ögon som man skulle kunna tänka sig. Tvärtemot gör Kambili allt för att få fadern att le stolt mot henne eller att klappa henne på kinden med kärleksfulla ögon. För mig är hon en bild av den totalt dominerade dottern som inte vet något annat än att lyda blint.
Lila Hibiskus ger även ett porträtt av ett fattig och orättvis Nigeria där även universitetet är korrupt. Många av de som vågar säga sanningen kan inte stanna i landet utan flyttar till Amerika för att slippa bli torterade och utsatta för hot och andra hemskheter.
När jag läste Lila Hibiskus grät jag ibland, ryste och mådde illa ibland och även gav till ett skratt då och då. För det finns mycket glädje i boken också. Speciellt familjeglädje och omöjlig men härlig kärlek!
2 kommentarer:
Chimamanda Ngozi Adichie är en av mitt vuxna livs största läsupplevelser. En halv gul sol kvalar lätt in på topp tre och Lila hibiskus var riktigt bra den också. Det är långt ifrån lätt läsning, för historierna är ofta hemska och sorgliga, men åh så vackert hon skriver. Och jag har lärt mig enormt mycket om Nigeria, ett land jag knappt kunde något alls om tidigare.
Håller med dig om att det inte är lätt läsning det här. Men det är också det som fångar mig, allvaret och det tunga som ändå vävs in med, som du säge, det vackra vackra språket. Detta att man får en bild av ett land så långt borta är också det ett enorma plus. En halv gul sol var en bok som jag också tyckte väldigt mycket om. Därför är jag så glad över att det inte bara var en engångsföreteelse utan att Lila Hibiskus håller mottet den med!
Skicka en kommentar