Själens osaliga längtan

Själens osaliga längtan är den andra boken jag läser av Audrey Niffenegger. Tidigare i år läste jag Tidsresenärens hustru och gillade trots att jag hade svårt med paradoxen kring tidsresorna. Själens osaliga längtan tycker jag dock ännu mer om. Den tar upp ämnen som individualitet, relationer och kärlek, precis som i Tidsresenärens hustru. Detta är genomgående genom hela boken och ger berättelsen substans och engagemang. Jag anser att det är relationerna och svårigheterna med dessa som är Niffeneggers styrka. Hon får en verkligen att känna för personerna och verkligen leva sig in i deras liv. Dessutom finns en rätt stor dos övernaturlighet i boken som gillas av en sådan som mig!

Själens osaliga längtan handlar om Robert och Elspeth. Elspeth dör för tidigt av cancer och Robert vet inte hur han ska kunna leva vidare utan henne. Den handlar även om Julia och Valentina som är tvillngsystrar och bor i Amerika med sin familj. Elspeth är flickornas moster som de aldrig har haft någon kontakt med. Trots det får de ärva Elspeths lägenhet i London med det villkoret att de ska bo där ett år tillsammans innan de får sälja och dessutom får deras föräldrar inte komma på besök. Dessutom handlar boken också om Martin och Marijke som varit gifta i många år och som tillsammans lever med Martins tvångssyndrom som ger honom så stark ångest att han inte ens kan ta sig ur lägenheten. Handlingen utspelar sig i London för det mesta och för en Londonälskare som jag själv bidrar atmosfären och miljöbeskrivningarna till mycket av nöjet med boken.

För mig var det en bok som inte ville sluta läsas och som stannar kvar efter att sista sidan blivit läst. Niffenegger har fått mig fast och jag längtar efter att läsa mer av henne.