Det är snart en vecka sedan jag läste ur The Passage. Så länge har jag sugit på karamellen innan jag kunde skriva något om den. jag var tvungen att smälta och tänka klart på den. Jag är ganska säker på att det här är den bästa boken jag kommer läsa i år. Handlingen går nästan inte att beskriva utan att avslöja för mycket för dem som ännu inte hittat till denna godbit. Men det är domedagskänsla och hopplöshet allt igenom. Boken berättar om många olika karaktärer. En del får man följa ett kort tag och en del genom hela boken. Man lär känna människorna och man bryr sig verkligen om vad som händer med dem. Det är vad som ger boken dess djup. Jag älskar också när det gamla hederliga temat "människan förstör för sig själv och hela planeten" dyker upp. Antagligen för att just det temat är så nervkittlande läskigt eftersom det ligger farligt när sanningen. Vi är inte bra för oss själva helt enkelt. The Passage är en riktig tegelsten med sina 963 sidor (adlibris verkar mena att den innehåller lite över 760 sidor, det stämmer inte för mitt ex) och om den inte var så tjock skulle den inte heller kunnat bli så bra. Jag tycker oftast det är de tjockaste böckerna som blir de bästa. Författaren måste djupa ner sig i berättelsen och karaktärerna för att man ska orka hänga med helt enkelt. En allt för tunn bok säger oftast inte så mycket. Det bästa är nästan att detta ändå inte är slutet. Cronin har tydligen tänkt sig en triologi. 2012 kommer nämligen nästa del i serien The twelve. Sista delen, The city of mirrors, får vi tydligen vänta på ända till 2014. Det är lite som tortyr men jag ser verkligen fram emot de andra böckerna!
lördag 16 april 2011
The Passage
Det är snart en vecka sedan jag läste ur The Passage. Så länge har jag sugit på karamellen innan jag kunde skriva något om den. jag var tvungen att smälta och tänka klart på den. Jag är ganska säker på att det här är den bästa boken jag kommer läsa i år. Handlingen går nästan inte att beskriva utan att avslöja för mycket för dem som ännu inte hittat till denna godbit. Men det är domedagskänsla och hopplöshet allt igenom. Boken berättar om många olika karaktärer. En del får man följa ett kort tag och en del genom hela boken. Man lär känna människorna och man bryr sig verkligen om vad som händer med dem. Det är vad som ger boken dess djup. Jag älskar också när det gamla hederliga temat "människan förstör för sig själv och hela planeten" dyker upp. Antagligen för att just det temat är så nervkittlande läskigt eftersom det ligger farligt när sanningen. Vi är inte bra för oss själva helt enkelt. The Passage är en riktig tegelsten med sina 963 sidor (adlibris verkar mena att den innehåller lite över 760 sidor, det stämmer inte för mitt ex) och om den inte var så tjock skulle den inte heller kunnat bli så bra. Jag tycker oftast det är de tjockaste böckerna som blir de bästa. Författaren måste djupa ner sig i berättelsen och karaktärerna för att man ska orka hänga med helt enkelt. En allt för tunn bok säger oftast inte så mycket. Det bästa är nästan att detta ändå inte är slutet. Cronin har tydligen tänkt sig en triologi. 2012 kommer nämligen nästa del i serien The twelve. Sista delen, The city of mirrors, får vi tydligen vänta på ända till 2014. Det är lite som tortyr men jag ser verkligen fram emot de andra böckerna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ah, jag har sneglat pa den har lange, det verkar vara en typisk Emma-bok! Jag driver upp mina forvantningar!
Samma som Emma, har tänkt på den länge, dags att slå till snart...
Jag blir nästan lite avis på er som har detta att se fram emot! Läs den nu eller vänta på den svenska översättningen!
Den här har stått i min bokhylla alltför lång tid. Läste första kapitlet för länge sedan och föll nästan i trans över hur magiskt vackert det var, men sen kom annat ivägen. Storpocket var dessutom för klumpigt för att släpa med sig överallt. Men nu såg jag igår att den kommit som vanlig liten pocket så jag köpte när jag missade tåget och hade lite tid att spendera innan nästa. Så snart!
Sämsta exemplet på apokalyptiskt litteratur jag någonsin kommit i kontakt med. Cronin är definitivt överskattad.
Ja, smaken är som baken! Det hade varit roligt att få veta varför du inte gillar. Halva nöjet med en blogg är ju att kunna ha diskussioner om böcker, speciellt om man har olika åsikter. Tråkigt att du känner att du måste vara anonym.
Skicka en kommentar