Stalins kossor

Under bokrean var Sofi Oksanens Utrensning en av de stora titlarna man skulle läsa. Jag läste och älskade. Jag minns att det var just personskildringarna och personernas öden som jag fann särskilt fångande.

Stalins kossor fångar mig på samma vis. Boken kretsar runt Anna som har en estnisk mamma men efter att mamman gift sig med en finsk man är familjen numera bosatt i Finland. I Finland tystar mamman ner det estniska ursprunget. Anna får aldrig någonsin prata om att hon har en mamma som kommer från Estland. Det är något att skämmas över. Samtidigt åker mamman och Anna till Estland minst en gång varje år och Anna har onekligen en stor del av sitt ursprung i Estland. Annas kluvna identitet skapar kaos inom henne vilket gör att hon utvecklar ätstörningar och hela hennes liv kommer att kretsa kring mat.

Samtidigt får vi även en historisk tillbakablick som berättas genom Annas mamma Katariina och även Annas mormor Sofia. Boken kan till en början verka lite rörig då berättelsen hoppar mellan dessa tre kvinnor samtidigt som det är lite "läsa mellan raderna". Men när man väl kommer in i det är det en underbar berättarteknik som skapar en oerhörd närhet till karaktärerna.