Torka aldrig tårar utan handskar

Då har jag också läst den. Jonas Gardells senaste Torka aldrig tårar utan handskar. Kärleken är första delen i en triologi. Det handlar om homosexuella i Sverige på 80-talet. Boken handlar om hur de homosexuella bemöttes, hur de sågs som sinnessjuka, avvikande och abnorma. Boken handlar också om hur "bögsjukan", eller HIV då, börjar sprida sig över landet. Människor dukar under och för en del går det snabbt, borta på 8 månader. Andra får lida i flera år. Några överlever och blir kvarlämnade med sina minnen.

Rasmus bor i en lite ort i Värmland. Ända tills han kommer till gymnasiet är han helt utstött och mobbad. Som vanligt är Gardells skildringar av mobbning nakna och hemska. Det som berör mig mest är hur lärarna står i fönstret och tittar på. Överlag kan Gardell beskriva händelser som ger ångest. Då Rasmus tagit studenten flyr han till Stockholm för att kunna leva som den han verkligen är, homosexuell. Benjamin är Jehovas vittne och sina föräldrars stora stolthet. Innerst inne är han någon annan och måste välja mellan församlingen och Jehova eller att leva som den han verkligen är.

Detta är en hemskt sorglig bok. Speciellt Gardells sätt att växla mellan det som händer nu och det som kommer hända i framtiden. Vetskapen om att det inte går väl. Samtidigt finns det små fina stunder, det finns kärlek och att hitta sin gemenskap. Jag känner både lycka och sorg när Rasmus och Benjamin finner varandra.

Deta är en bok som kräver att man smälter den en stund efteråt samtidigt som jag knappt kan vänta tills nästa bok kommer.