1Q84, del tre

Borta i maj läste jag första och andra delen av Murakamis triologi 1Q84. Än en gång fick Sugar stå tillbaka så jag skulle hinna läsa ut den tredje delen innan bibliotekets lånetid rann ut. Lägger jag manken till så hinnar jag, tänkte jag. Och visst hann jag. Första och andra boken var så bra minns jag, så fulla av Murakamis konstiga världar och människor. Bok tre, njaaa, kanske är det glappet mellan böckerna eller så fick hann inte ihop det på slutet den käre Murakami.

I tredjel delen får vi ta del av en tredje persons tankevärld. Det är Ushikawa som har som uppdrag att spåra Tengo och Amome. Ärligt talat är han inte särskilt intressant. De tankar han tänker och alla turer kring hur han kommer närmare och närmare Amome är mest en upprepning och något slags återberättande av händelser i de tidigare böckerna. Detta gäller även för Tengo och Amome. Amome sitter mest inspärrad i en lägenhet och stirrar på en rutschbana medan Tengo sitter vid sin fars dödsbädd större delen av boken. Alltsammans går också ut på att Tengo och Amome kommer allt närmare varandra. Lite tråkigt slut, lite för mycket karaktärer som återberättare de tidigare böckerna i sina tankar. Där de två första böckerna fick mig att hurra får den här mig bara att sucka, mest av besvikelse faktiskt.