måndag 18 november 2013

Marina av Carlos Ruiz Zafón

Mina åsikter går verkligen isär om den här boken. Å ena sidan är den helt fantastisk och otäck och svindlande. Den är sorglig och överraskande. Å andra sidan är den lite platt och inte alls oväntad. Det är något hos boken som stör och beskrivningen av boken lovar verkligen mer än vad den lever upp till:

I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är. 

Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner. 

En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr. 

Lite förvirrande och paradoxalt va? Jo, så blir det nog när en bok håller en i ett järngrepp ena sekunden. Då man ryser och sitter på helspänn. I nästa sekund stör man sig på att scenerna känns skrivna i en hast utan någon direkt genomtanke. Då tänker jag främst på alla människor från det förflutna som Óskar och Marina får nys om och så går de bara dit, ringer på dörren hos en helt okänd människa som genast berättar de hemskaste och hemligaste historier för ett par ungdomar. Detta sker igen och igen och håller inte riktig ihop för mig!

Så jag önskar att Zafón berättat historien på ett litet annorlunda sätt. Då hade den varit en fem-poängare för mig. Just nu är jag lite besviken men just därför måste jag bara läsa något mer av Zafón. Ge honom en chans till liksom.

3 kommentarer:

kalebass sa...

Ja, hur en berättelse är framförd är faktiskt viktigare än själva berättelsen. Fel författare kan fullständigt förstöra upplevelsen, trots ämnet. Ajvide, King och Hill gör mig aldrig besviken !

Lingonhjärta sa...

Jag har har en bok av honom hemma men kommer inte ihåg vilken nu...men är ganska så sugen på att läsa honom för har hört så mycket bra om honom...så testa en till tycker jag :)

Det mörka tornet sa...

Kalebass: Ja, det är det verkligen. Det är svårt att ta till sig en bok som brister rent språkligt.

Lingonhjärta: Jag hade konstigt nog inte hört något om den här mannen innan P1 recenserade Marina. Så en chans till är han värd! :-)