Parasitus av Christian Johansson

Parasitus handlar om en familj på fyra som flyttar ut i ödemarken i Norrland. Tyvärr börjar jag redan här bli lite störd på den här berättelsen. Mamman har visserligen en relation till byn då hon är uppvuxen där man annars finns egentligen ingen anledning till att de flyttar just dit. Byn är nästan helt avfolkad, det finns knappt jobb eller affärer där. Allt är hemskt och ingen verkar egentligen vilja bo där. Anledningen tycks vara att det är bra för barnen att växa upp på landet. Det finns dock inga andra barn att leka med där ute så, njaaa, en verklig förälder skulle nog ha flyttat till en lite mer människotät plats.

I alla fall, föräldrarna hittar en sårad och halvdöd man i en rullstol utanför en bensinmack och tar med honom hem. Bara sådär. De blir inte oroliga eller kontaktar polisen. Naturligtvis är denne man besatt av en hemsk parasit som övertar människors kroppar för att ha dem till värd så att den själv kan leva vidare. Träffar man på parasiten utanför värdkroppen är man så gott som död.

Jag vet inte, det är något som skaver hela tiden när jag läser Parasitus. Jag vet inte vad det är men kanske än en gång att det måste kännas logiskt även med övernaturliga saker. Jag stör mig ständigt på karaktärerna i den här boken. De beter sig inte riktigt så som verkliga människor skulle göra och parasiten. Njaa, jag köper nog inte den heller.


Recensionsexemplar från Epok förlag.