Det är sällan jag hittar en bra ljudbok, det är svårt av många skäl (detta är ett helt annat inlägg). Men på bokrean införskaffade jag Skumtimmen av Johan Theorin och den var både bra och gav mersmak. Skumtimmen är det första jag "läser" av Theorin och jag blev helt klart glatt överraskad. Magnus Krepper är uppläsare och hans röst fungerar verkligen till en här typen av ljudböcker.

Det finns (trots allt) två saker jag stör mig på. 1) Alla som pratar i den här boken säger jämt och ständigt Bra. Som: Jag sover över i det gamla båthuset i natt -Bra. Eller. Jag tror jag vet vem som mördade x - Bra.... Eller. Har du lust att äta pizza med mig, det var så längesen. - Bra, jag gillar pizza. Nu är detta inte alls exakta dialoger ur boken utan jag vill mest ge en förståelse för hur folk använder Bra som svar på allt! Det är inte naturligt. Så säger ingen människa!. Till slut började jag nästan räkna alla Bra:na. De var många vill jag lova. 2) Uppläsaren läser exakt som det står. Sade och sedan är skriftspråk. När man läser dem måste man läsa sa och sen. Annars blir det bara krystat. Detta tycker jag är viktigt att veta som uppläsare. Det ÄR skillnad på talat och skrivet språk!

Jaja, boken utspelar sig mestadels på Öland och handlar om en kvinna som heter Julia. På 70-talet traskade hennes son, Jens, ut ur huset under ett oövervakat ögonblick och försvann i dimman på Allvaret. Julia har inte kunnat hitta tillbaka till livet sedan dess utan bor nu i Göteborg med flaskan och pillerburken som sina enda vänner. En dag ringer hennes far, Gerolf, från Öland och berättar att han hittat nya spår som kan äntligen kan lösa gåtan om vad som hände Jens. Julia kan inte göra annat än att bege sig tillbaka hem till Öland där fadern berättar om en person som fanns på Öland under hans ungdom och som mördade flera personer. Han heter Nils Kant och anses vara död. Dock finns en myt kvar som säger att den onde Nils Kant fortfarande lever. Julia tror till en början inte på berättelsen om Nils Kant men ju mer hon börjar nysta i det förflutan ju mer säker blir hon på att Nils Kant fortfarande finns i livet. Var det han som mördade hennes lille son den där dímmiga dagen?

Skumtimmen beskriver Öland och landskapet på ett väldigt målande sätt. Speciellt genom den persons ögon som egentligen inte ville annat med livet än att leva på Öland men som blev tvungen att ge sig därifrån. Det finns många porträtt av sorgliga livsöden och en spännande historia som nystas upp succecivt. Jag har fortfarande lite svårt att bestämma mig om slutet var bra eller inte. Lite för uppenbart krystat eller trevligt oväntat??