The painted darkness

Det är skönt med en lite kortare, småkuslig historia som är både lättläst och fångande.

The painted darkness handlar om Henry som vid vuxen ålder använder sitt målande för att hålla sina mörka demoner från barndomen på avstånd. Det hände något när Henry var 5 år och han lekte ensam i skogen bakom sitt hus. Dock har han själv förträngt vad som hände och det är bara genom målandet som han får utlopp för det mörker som nu är påväg tillbaka.

Den här boken (eller novellen skulle man kanske säga eftersom den inte är speciellt lång) tilltalar mig för att den är lite konstigt och vriden. Eftersom den är så kort kommer man direkt in i handlingen. Man sitter som på nålar genom hela härligheten. The painted darkness har både för- och nackdelen att påminna en hel del om Stephen Kings sätt att skriva. Positivt är det för att detta såklart får mig att tycka om berättelsen medan det dessutom får mig att fundera på om Brian Freeman inte är lite väl inspirerad av Kingen? Speciellt trähuset och sättet att växla mellan nu och då är saker som känns lite typiska för King. Det är även en sådan bok som lämnar läsaren med den öppna (om än inte helt ovanliga) frågan om huvudpersonens demoner verkligen finns eller om det endast är ett uttryck för de demoner som bara finns inom huvudpersonen. Men what the hell, det är skönt att få tänka själv.