Johan Johan Johan...det var ganska trevligt att lära känna dig, lite tråkigare att umgås med dig och jag är inte ledsen att säga att vi nu måste gå skilda vägar. Nattfåk fångade mig, en riktigt bra liten sak det där. Lagom mycket överraskning, lagom mycket övernaturligt. Men sedan... jag blir bara besviken varenda gång.Sankta Psyko handlar om den trasiga människan Jan som söker jobb på en förskola som ligger i anslutning till ett fängelse/en psykiatrisk klinik. Barnen på förskolan har föräldrar på kliniken. Jan letar efter en del av sitt förlutna och tror sig hittat det bakom murarna.
Som människoskildrare är Theorin mycket bra. Detsamma gäller att skildra människoöden. Men när det kommer till att få oss läsare att sitta som på nålar och att ha oväntade, spännande slut. Ja, där funkar det bara inte. Sankta Psyko kunde vara så bra, två tredjedelar av boken är bra. Är huvudpersonen Jan en psykopat eller bara en trasig själ? Ska han hitta det han söker efter eller kommer allt att sluta med en katastrof?Jag gillar Theorins sätt att berätta men spänningsuppbyggnaden och sluten bara suckar jag åt. Han kan inte runda av människan och han är sällan oväntad. Varför förstör du boken med det där slutet?? Why?? På någon blogg läste jag att den här boken skulle vara riktigt läskig. Jag bara, Que? Den personen och jag har uppenbarligen inte samma uppfattning om vad som skrämmer. Dock finns det EN otäck instängdscen. Det är den jag väljer att minnas från den här boken.
Jo, just det. Jag läste Sankta Psyko som ljudbok och uppläsningen är riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar