onsdag 1 februari 2012

11/22/63

Då och då läser man en bok som man inte vill ska ta slut. Så man läser sakta sakta för att slippa komma till sista sidan. När boken ändå är slut är det svårt att gå vidare, ta upp en ny bok och börja om, för man har svårt att släppa boken man just läst färdigt. Så var det med 11/22/63. Det här är Stephen King när han är som bäst. Stephen King när han (som verkar vara King den äldres stil) inte skriver ren skräck utan litteratur som visserligen är övernaturlig men som mestadels handlar om människor, deras mörka och mindre mörka sidor, relationer och lite komplicerade förklaringar, händelseförlopp och twister. Tidsreseaspekten á la King har såklart en ny vinkling och (till skillnad från t.ex.Tidsresenärens hustru) tar King upp sådant som paradoxer och annat som kan verka problematiskt med tidsresor. Han har genomarbetade förklaringar på sådant. En King-bok har dessutom alltid ordentligt med kött på benen vad gäller de historiska faktana. Något som gör boken seriös och trovärdig. De små blinkningarna till andra King-böcker är som fina godisbitar för oss fans. Läser du vidare, se upp för spoilers!

11/22/63 handlar om Jack som är en engelsklärare år 2011. Han har kurser för vuxna som ska få fullständig gymnasiebetyg. Jack har en elev som får honom att verkligen reagera. Harry är vaktmästare på skolan och skriver en berättelse om hur hans far dödade alla i hans familj utom honom själv. Uppsatsen berör Jack på djupet och han kan inte släppa den. Jack brukar äta på Als restaurang och en dag kontaktar Al Jack och ber honom komma till restaurangen. Från ena dagen till den andra har Al genomgått en oerhörd förändring. Han ser sjuklig ut, har blivit gråhårig och ser minst sagt flera år äldre ut. Al berättar för Jack att han har ett tidshål i ett förråd på resaurangen. Går man ner där kommer man till 1958. Al har tagit sig dit flera gånger redan för att köpa billigt kött till sin restaurang. Man kan stanna hur länge som helst i dåtiden men när man tar sig tillbaka till 2011 har det bara gått 2 minuter. Al har också fått en idé, han vill försöka rädda president Kennedy från att bli mördad 1963. Han har försökt sig på att förfölja Lee Oswald för att ta reda på om denne verkligen var den som mördade Kennedy men har fått lungcancer på kuppen och är nu döende. Al ber Jack att ta över och försöka hindra att mordet sker. Dock är de rädda för vilken påverkan mixtrandet med det förflutna kan ha på framtiden. Därför vill de testa något som ligger i en närmare framtid.Jack ska försöka rädda Harrys familj och sedan komma tillbaka för att se om framtiden har påverkats. Varje gång man går ner i hålet till 1958 är nämligen en total återställning.

4 kommentarer:

kalebass sa...

Låter verkligen intressant! Den måste jag läsa. Jag har inte sett den förut, Vet du om den finns utgiven på svenska? Jag har just hittat din blogg. Ska titta vidare. Jag antar att du läst John Ajvide Lindqvist, sveriges svar på King. Rekommenderas annars.

Det mörka tornet sa...

Å! Den är verkligen en av Kingens bättre! Tror inte du blir besviken. Tyvärr har den inte kommit på svenska än men å andra sidan görs sig King alltid bäst på orginalspråk! :-)
Jovisst har jag läst Ajvide! Tyvärr håller jag inte med om att han är i samma klass som Stephen King men några av hans böcker är riktigt bra. Gillar speciellt "Hanteringen av odöda".

Roligt att du hittat min blogg!

bokdivisionen sa...

Jag hade ju missat att du läst den här före mig! Det var ju första Kingen jag läste sedan typ 20 års uppehåll och jag tyckte också det var grymt bra. Jag har ett fiskpinneminne men varje gång jag plockade upp boken kom jag nästan i detalj ihåg vad jag läst. Jag hade glömt (fiskpinne) hur bra han skriver! Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av honom framöver!

Det mörka tornet sa...

King är min husgud och han är nästan den enda författare jag läser så fort han släpper nytt. Visst var den bra! Och du har rätt, man minns verkligen mycket av den väldigt länge (jag har också dåligt minne). King har mycket som är väldigt bra. En del sådär också såklart men vad kan det annat bli när man skrivit så otroligt mycket!