Via Bokblomma hittar jag en lista som The Guardian har på världens svåraste böcker. Jag har själv bara läst Virgina Woolfs Mot Fyren då jag läste litteraturhistoria back in the days. Det var ett tvång och jag minns att jag tyckte det var en riktigt knepig och ointressant bok. Kanske innebär det att Mot fyren var för svår för mig?
Vid sådan här tillfällen, när de fina och höga böckerna nämns, börjar jag fundera över varför man egentligen ska läsa böcker överhuvudtaget. Själv läser jag först och främst för att bli underhållen, få kliva in i en annan värld, drömma mig bort en stund. Att jag utvecklar mitt språk, lär mig nya ord och formuleringar är ju fin topping på grädden. Men om jag inte förstår vad det är jag läser, om varje ord ska analyseras och vändas på så känner jag att läsningen tappar sitt värde för mig. Så jag känner absolut inget sug efter att läsa de andra böckerna på denna lista.
Detta att jag läser utan att analysera allt för mycket gör väl att jag inte riktigt håller med i diskussionen som tog form hos Lyran efter att hon läst första boken i Twilightserien Frågan om Twilight till och med kan vara skadlig för ungdomar med förebilder som Bella och Edward uppstod. Bella som den hjälplösa kvinnan som inte klarar något själv medan Edward är den dominante mannen som till och med kryper in genom fönstret och tittar på den sovande flickan under nätterna. Jag har givetvis stört mig på den hjälplösa kvinnan i dessa serier förut. Och att det är hög litteratur tror jag inte så många kommer att hävda. Dock tror jag inte heller att ungdomarna tar mer skada av de här serierna än vad de gjorde av skräck-/våldsfilmer på 80-talet (då den diskussionen var igång). Om man analyserar för mycket så kan allt vara skadligt. Pippi blir en dåligt förebild med damp och Tommy och Annika hennes nickedockor som följer henne minsta vink. Vad är en bra förebild? Är Vanessa i Cirkel-böckerna en bra förebild med sina korta kjolar och förkärlek för alkohol och se?. Är Katniss i Hungerspelen det. En mördarmaskin som aldrig förstår att hon blir manipulerad både till höger och vänster. Har författare till ungdomsböcker ett ansvar mot ungdomar överhuvudtaget? Har förlagen ansvar att tänka till då de väljer att publicera ungdomsböcker?
4 kommentarer:
Jag håller med dig i stort med det här! Jag läste och älskade Twilight-serien och förstår inte helt och hållet diskussionen heller. Dels tror jag man även som ungdom förstår skillnanden mellan fiktion och fakta och som du säger så tror jag inte ungdomar tar mer skada av Twilight-Bella än av mycket annat i samhället. Dels så finns det också mycket med Bella som jag gillar, det här att hon inte är utseendefixerad eller beskrivs som pinnsmal och gärna läser böcker - allt det är ju bra grejer för ungdomar att få läsa. Tänk på Top Model och alla andra TV-program idag som till skillnad från Twilight inte är fiktion utan verklighet, gör inte det mer skada?
Det där med ansvarsfrågan är ju svår, med våldsfilmer är ju åldersgräns det enda "ansvaret" filmbolagen tar. Med böcker kanske det måste vara föräldrar? Jag vet inte.
Angående svåra böcker kan jag tycka det är kul att läsa sådana ibland, men inte för ofta :)
Roligt att någon svarade! Visste inte om någon vågade. Skulle vara intressant med en diskussion runt detta även med de som inte har samma åsikt!
Du har ju rätt i att Bella har goda egenskaper också och att t.ex. Top Model är mer skadligt (såg lite på någon annan version än den amerikanska där de tog mått på tjejerna och flera av dem var för stora och ombads BANTA, herregud!!).
Jag ser inte heller Edward som en sån stalker som andra gjort eftersom jag först och främst ser honom som en vampyr och vampyrer är kända för att vara onda, egenkära och gör lite som de vill. Inte en vanlig man alltså.
Jo, föräldrarna har absolut ett ansvar. Det den här diskussionen verkligen pekar på tycker jag är vikten av att föräldrar vet vad det är barnen läser/tittar på/spelar. Att man intresserar sig för och delar det barnen sysslar med!!
Ja, har funderat ett tag på ett inlägg om Twilight och Bella och Edward och hela grejen. Får se när det blir!
Men eller hur, han är ju vampyr! Det är ju inte bara fiktion utan en form av sci-fi också. Det är väl mycket värre om det är trista könsroller i en ungdomsbok som utspelar sig i "verkligheten", där kan ju ungdomar verkligen identifiera sig. Läsa om vampyrer gör en väl främst för att det är spänning/skräck, inte för identifikationens skull.
Spännande ämne, helt klart!
Ser fram emot det inlägget! :-)
Jag ser det inte som könsroller på samma vis när det handlar om sådant som inte finns i verkligheten. Det tror jag inte ungdomarna gör heller! Kanske drömmer de om en vacker man som är övernaturlig och bara ser dem men vem har inte drömt orealistiska drömmar som ung? Jag ville gärna hitta ett Narnia bakom min garderobsdrörr t.ex!! :-)
Skicka en kommentar