Fågelbarn av Christin Ljungqvist

Fågelbarn handlar om den mycket klärvojanta Hanna. Hanna träffade vi redan i Kaninhjärta men då var hon en bikaraktär. I Fågelbarn får vi träffa Hanna både som barn och som nästan vuxen. Hannas familj har råkat ut för inte mindre än två tragedier då båda Hannas bröder har omkommit vid olika åldrar .Samuel var den som stod Hanna nära och enligt henne är det Jens som bär skulden till Samuels död. Dock har ingen någonsin trott på Hanna då hon berättat om det hon såg den dagen Samuel dog. När även Jens dör kommer han snabbt tillbaka och Hanna är ganska säker på att det är hämnd han söker.För Jens död visste Hanna att den skulle komma och kanske hade hon kunnat hindra Jens från att dö.

Hannas familj tar henne aldrig riktigt på allvar, de står aldrig bakom henne utan försöker få hennes syner till rena fantasier. Inte ens då brodern Jens blir rent livsfarligt har Hanna familjen med sig utan får snarare fly för sitt liv varje gång hon ska gå hem från skolan.

Upptrappningen under de tre syskonens barndom är kuslig eftersom man vet att allt kommer sluta i katastrof och att närvarande och förstående föräldrar skulle ha kunnat hindra det värsta från att hända.

Så det som borde vara kusligt, andar och saker som visar en berättelse för Hanna då hon tar i dem, blir snarare en fin sidogrej medan det är den ganska trasiga familjen som står för det otäcka och hemska. Jag känner att jag letar ord här för att kunna göra den här boken rättvis. Jag saknar de rätta orden och får helt enkelt avsluta med att säga att jag återigen tyckte mycket om det Christin Ljungqvist skriver. Jag fångas av stämningen, karaktärera och inte minst själva berättelsen. Vad kan jag säga, läs!