Nattens inre

Under semestern i Sälen hann jag läsa färdigt Nattens inre av Leonora Miano. Boken är väldigt enkel och rakt på sak. Den handlar om Ayané som inte passar in i den traditionella by där hon växt upp. Människorna som lever där är väldigt konservativa, de lever som man alltid gjort samtidigt som de är måna om att lösa sina problem själva och inte lägga fram dem för andra att se. Ayané kommer tillbaka till byn efter en lång frånvaro för att säga adjö till sin mor som ligger på dödsbädden. Under den tid hon befinner sig hos sin mor intas byn av rebeller som tvingar byborna att utföra hemska saker under vapenhot. Efteråt kan Ayané inte förlika sig med hur byborna bara accepterar det som hänt och går vidare. På ett vis kan man säga att boken handlar om hur olika människor kan reagera då de utsätts för samma tragedier. Detta gör boken intressant och tänkvärd. Boken är dock skriven som fiktion och även landet i boken är fiktivt. Detta ger mig lite problem med boken eftersom jag har svårt att veta om jag ska se handlingen som något påhittat från början till slut, eller om det kan finnas en gnutta sanning i det som skrivs efter som författerskan själv är född i Kamerun och precis som Ayané i boken flyttar hon till Frankrike. Det är så hemska händelser som utspelar sig i boken och med tanke på allt hemskt som Afrikas befolkning onekligen fått genomlida känner jag ett behov av att veta om Nattens inre är sanning eller fiktion. Detta hindrar mig lite i min åsikt om boken. Det är en hemsk berättelser som kanske inte ska läsas av känsliga.