Gåshud

Jag är ledsen Ajvide. Det var inte rättvist av mig att läsa Stephen Kings novellsamling Just after sunset så snart efter att jag läst din samling Låt de gamla drömmarna dö. Ärligt talat så blir du rätt så utklassad. Just after sunset har allt det som jag saknade hos Låt de gamla drömmarna dö. Spänning som håller en kvar, skriande slut som får en att vilja veta mer och massor av bra noveller rakt igenom. Tjaa, det är antagligen en rätt orättvis jämförelsen som jag ändå inte kan låta bli att göra.

Jag gillar verkligen den första berättelsen i samlingen. En ganska klassisk spökhistoria som heter Willa. Jag är en riktig sucker när det kommer till spökhistorier som påminner om dem man läste som liten, under täcket med endast svag belysning som guidning. Den väldigt omtalade N är mycket bra men inte så bra som jag förväntade mig av alla guldomtalanden den fått på olika bloggar. Däremot lämnnar boken mig med en otäck känsla efter att ha läst den sista novellen i boken. Nämligen A very tight place. Skrämmande och äcklig på en och samma gång.

Det finns ingen som kan skriva som Kingen och språkmässigt ligger många i lä. För face it! Även om skräckgenren inte räknas till "den höga litteraturen" måste man ha ett riktigt bra språkbruk för att nå så långt som Stephen King har gjort.