The winter people av Jennifer Mcmahon

Mcmahon kan sin sak när det kommer till det övernaturliga. I The winter people utspelar sig vår berättelse på två nivåer samtidigt. En del utspelar sig 1908 genom en kvinna som heter Sara Harrison Shea och hennes dagbok. Sara berättar om ett hårt liv där barn efter barn rycks ifrån henne. Det barn som till slut stannar hos henne försvinner i skogen allt för ung. Sara själv hittas död bakom sitt hus inte långt efter dotterns dödsfall. Hennes skinn har blivit avslitet och än i dag vet ingen riktigt vad som hände. Däremot florerar många rykten och sägner kring vad som egentligen hände denna kvinna.

På en annan nivå utspelar sig berättelsen i nutid. Ruthie är nitton år och bor tillsammans med mor och syster i samma hus som Sara levde i. En dag försvinner mamma Alice spårlöst och Ruthie gör allt för att få veta vad som hänt. På så vis kommer hon över Saras dagbok som ligger gömd i huset.

The winter people håller mig i ett järngrepp ända till slutet. Den är hemsk och ruskig av så många olika anledningar. Mcmahon lyckas också med det svåra konststycket att komma med ständiga överraskningar antagligen för att hon är bra på att hitta på nya historier, inte bara omslipa redan berättade.